måndag 30 januari 2012

Lou Rawls - The Letter


Världens bästa smörsångare!
Dock inte på denna låt.

Lou Rawl, mannen med större räckvidd på rösten än en kryssningsmissil.
Få kunde ta så många oktaver som denne herre.
Och den mjuka sköna stämman som han besitter, men samtidigt som den är len som ingen annan kan den sticka till när det behövs.
Låter det bra? Ja, det gör det!
Föddes 1933 i Chicago och började redan i tidig ålder sjunga i ett otal olika gospelgrupper, bland annat tillsammans med Sam Cooke och Curtis Mayfield.
Turnerade runt i många år med dessa grupper i många år, fastän han var så ung, och vid 22 års ålder rekryterades han till armén och blev fallskärmsjägare.
Det var han i ungefär tre år tills han slutade i det militära och började turnera med gospelgruppen "The Travelers" och Sam Cooke.
Då inträffade en hemsk bilolycka.
Han förklarades död innan han ens kommit fram till sjukhuset. Lou låg i koma i över fem dagar innan han vaknade upp. Rehabiliteringen för att få tillbaka hans minne tog många månader och för att kunan bli fullt återställd kroppsligen tog det över ett år.



1962 signades han till Capitol Records. Detta år sjöng han in bakgrunden till Sam Cookes "Bring it on home to me". Hans första album var "Stormy Monday (a.k.a. I rather drink muddy water), som kom ut samma år.
Han fortsatte göra jazzskivor som var uppskattade, men hade ingen stor hit.

Det var först när han började spela in soulskivan "Soulin'" som det kom hits. Lous "Love is a hurtin' thing" stack upp till plats ett på R&B-listan.
1971 lämnade han Capitol och signades för MGM, där han fick en grammy för hiten "Natural Man".
Några år senare skrev han på för Philadelphia Records och där hade han sina största skivframgångar.
Men denne man hade mer strängar på sin lyra.
Han uppträdde på många sportevenemang och sjöng nationalsången.
Lou startade en massa välgörenhetsgalor för att samla in pengar till fattiga svarta som studerade.
Han var med i första säsongen av Sesame Streeet, där han sjöng alfabetet (En rolig historia hände då. Lou vägrade använda stödlappar för det han skulle sjunga, men tvingades senare ompröva sitt beslut då han inte kom ihåg vilken ordning som bokstäverna i alfabetet var.
Han har jobbat som skådis i filmerna och tv-programmen Leaving Las Vegas, Blues Brothers 2000, Baywatch Nights, Baywatch, Mupparna, gjort röster till många tecknade filmer.
Av någon underlig anledning är han tillsammans med Will Ferrell den som har hand om kommentarerna till filmen Anchorman i kommentarsspåret och de börjar ha en scat-tävling...mystiskt.

Denna röst, med ett sådant djupt, med en underbar klang, för mig allt smälta inombords.
Här här vi en av hans lite tidigare alster, innan han har hunnit bli för smörig, för oj vad smörig han blev när han blev äldre. Men smör behöver ju inte betyda att han var dålig, eller hur?
Men här svänger det!




Denna man sålde 40 miljoner skivor och spelade in ca 70 album under sin 60 år långa karriär. Inte något dåligt facit om man säger så.
Han avled tragiskt nog i cancer 2005

Lou Rawls – The Letter


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar