onsdag 18 september 2019

Norman Connors - Once I've been there



Världens bästa Norman!

Trummisen och producenten Norman som var otroligt populär producent inom soul och jazz på 70- och 80-talet släppte 1977 denna soulpärla med den fantastiska Phillip Mitchell på sång!

Detta mina damer och herrar är bland det bästa som går att lyssna på!






Norman Connors - Once I've been there




måndag 19 augusti 2019

Per Lovén och Max Hansson spelar på Bar Agrikultur!


Max och Per har grävt i sina bottenlösa skivsamlingar och tar med det bästa de har till Bar Agrikultur för en resa till en svunnen tid och plats du önskar du upplevt. Vilket du får göra, på lördag.

De bästa låtarna ni inte visste att ni ville höra, eller kanske de låtar ni alltid velat höra men inte vågat fråga om?


Bar Agrikultur
Skånegatan 79
Lördag den 24:e augusti
2000-0000

Länk till eventet här.


Du kanske vill lyssna på Världens bästa låtar!

torsdag 11 juli 2019

Jag, Otto och Sven-Eric spelar världens bästa låtar på HPKSM!


Nu på fredag är det dags igen!

Världens bästa låtar spelas på Studio HPKSM!

Det blir soul och det blir jazz och det blir latinskt och det blir disco!
Och en hel del annat!

Kom förbi och ha det gött!
21-01

Läs mer här: EVENTET







onsdag 29 maj 2019

Erik och Per spelar världens bästa låtar på Studio HPKSM!


På lördag är det dags igen!

Jag och Erik spelar världens bästa låtar!
Det blir lite gammalt och lite nytt och lite mittemelllan!
Det blir sväng och glatt!
Det blir jazz och soul!

Studio HPKSM
21-02
Fri entré

Kolla mer här:
Världens bästa låtar på Studio HPKSM

onsdag 8 maj 2019

Jesus Alvarez - Please stay, don't go


Världens bästa Jesus!

Jesus föddes på Kuba den 28:e december 1951. Familjen tillhörde dom som protesterade mot Fidel Castros ökade kontroll och var efterlysta av regimen. Hans morbror blev slängd i fängelse i 18 år, Jesus föräldrar blev efterlysta och familjen flydde till ett kloster utanför Havanna där de bodde gömda i två år.
Till slut lyckades dom fly till USA och och hamnade i New Jersey.
Hans musikkarriär började faktiskt med att han blev ertappad med stöld, och hans mor gav honom en gitarr för att hålla honom borta från gatorna.

Han var med i gruppen "Brother to Brother" som hade en stor hit med Gils Scott Herons "In the bottle" och i "Shirley & Company" på deras superhit "Shame, Shame, Shame" där man hör honom  skrika i bakgrunden. Att han ens var med som sångare på den låten var nästan en olycka. Hank Ballard som var en stor sångare på 50/60-talet var påtänkt men låtskrivaren och producenten Sylvia Robinson tyckte att gubben inte kunde sjunga längre och sa:
 "This guy can't sing no more, he's too old. Go in there and shout a little bit.
Jesus beättar vidare:
 "I was stoned out of my mind. Shirley started singing, then I started screaming and shouting, having a good time. You could look through the glass, and they're going crazy in there. Shirley started singing, then I started screaming and shouting, having a good time. You could look through the glass, and they're going crazy in there."
När han kom ut ur sångbåset sa Jesus att ok, nu hade vi skoj, men nu ska jag sjunga på riktigt. Sylvia svarade bara:"Nej! det var en perfekt tagning".
Så görs en hit!

Efter att ha hamnat i ekonomiska bekymmer och fastnat i drogträsket blev han kristen och sedemera pastor i sin egen kyrka i New Jersey. Jesus bytte då lite passande namn från Jesus till Jason, kanske så det inte skulle bli några missförstånd?

Han har även producerat och varit med och skrivit Nicky Newarkers fantastiska"Woman".

Men det är inte någon av dom här som som vi ska lyssna på idag.
Idag ska vi, som så ofta, höra på bubblande bas, coola congas och fantastisk sång.
"Please stay, don't go" har ett underbart driv och Jesus finfina sång.
Låten finns i två versioner, den som släpptes som originalutgåva(lite snabbare) och promon.
Av att promon inte släpptes som den är, är lite underligt, eftersom den är mycket mer mer spännande och roligare låt med mycket mer "påkostad" sång. Ja bättre helt enkelt!

Ni kan avgöra själva

Här kommer promon:



Här är den som gavs ut som original:






fredag 3 maj 2019

Per och Max spelar världens bästa låtar på Studio HPKSM!






Nu är det dags igen, världens bästa låtar spelas nu på lördags på Studio HPKSM!

Den eminente soulmästaren och tillika skivmagnaten Max kommer spela sina bästa bitar tillsammans med mig!

Det blir kul! Det blir varmt! Det blir bra musik!

Storgatan 22, mitt i Göteborg!

Vi börjar när klockan visar 21:00.

Missa ej!


Mer info  hittar du HÄR!


tisdag 16 april 2019

Dee Edwards - I can deal with that


Världens bästa Dee!

Hon föddes som Doris Jean Harrell i Montgomery Alabama, i juni 1945 och började  redan som femåring sjunga i den lokala kyrkokören.
När hon var 15 flyttade familjen till Detroit och hon bildade tillsammans med sin bror Albert och syskonen Tommy och Freddie Martin gruppen The Paragons.
Deras granne Mike Hanks, ägaren till skivlabeln MAH, hörde dom och tipsade sin kompis Duke Browner att ge ut deras enda singel på hans EXIT label. "My Time Is Important to Me" släpptes på våren 1963 och blev en lokal hit.

De splittrades snabbt och Doris Harrell bytte namn till Dee Edwards som en hyllning till Hanks nya D-Town label (intressant sätt att byta namn på).

1966 gav hon ut "All the Way Home" som blev en liten hit och senare blev poppis på northern soul-scenen.

Men, hon slog aldrig igenom direkt utan fanns hela tiden strax under radarn för den stora publiken och de stora scenerna.

Dagens låt är från 1977 och enligt mig hennes bästa låt.
Det är en rätt långsam låt men svänger som bara den!







Dee Edwards - I can deal with that






torsdag 7 mars 2019

Roberta Flack - Do what you gotta do


Världens bästa Roberta!

Åh vad jag älskar hur Roberta bygger den här låten!
Först lite försiktiga trummor, en mjukt bas spelar och pianot lägger ackorden.
Hennes sång trevar sig fram och stråkarna hörs lite blygt i bakgrunden.

Sen låter hon mer självsäker, trummorna är fasta och allt slutar helt fantastiskt med hennes fantastiska wailande!
Så gör man en låt!





Roberta Flack - Do what you gotta do


tisdag 5 mars 2019

Van Morrison - You make me feel so free


Världens bästa Van!

Den skrikande, viskande, snyftande, mumlande, sjungande, hostande George Ivan Morrison föddes i Belfast i Nordirland den 31:e augusti 1945.
I tolvårsåldern startade Van sitt första band tillsammans med några kompisar som hette "The Sputniks", ja bandet alltså, inte kompisarna. När han var femton hoppade han av skolan och började jobba som fönsterputsare. Samtidigt som han tvättade fönster spelade han halvtid med ett showband som hette "Monarchs" och redan som sjuttonåring turnerade han runt i Europa med samma band, som nu bytt namn till det lite mäktigare "International Monarchs" och hade upp till fem spelningar om dagen!!!

När bandet kom tillbaka till Belfast på hösten -63 splittrades dom och när Van såg en annons om att musiker söktes till en ny R&B-klubb nappade han och startade tillsammans med några musikervänner gruppen "Them".
Spelningen på öppningskvällen gick fantastiskt bra, de hade ingen bestämd setlista så de blandade hej vilt och Van improviserade fram texter och skapade låtar under hela kvällen. Det var under denna spelning som en av hans mest kända låtar improviserades fram, "Gloria", som ungefär alla rockband i hela världen någon gång har spelat. Beroende på Vans ibland mycket varierande humör kunde låten vara allt från 3 till 20 minuter lång.
Decca Records fick höra talas om detta fantastiska liveuppträdande och skrev ett tvåårskontrakt med gruppen. Eftersom Van fortfarande var lite för ung fick hans pappa skriva på kontraktet åt honom.
Efter ett par år så kände han att det räckte, visumkrångel, bandet bytte medlemmar hela tiden, grunden i Them var energin och skaparglädjen på livespelningarna, och när det blev för kommersiellt och producerat tröttnade Van.

Trött, desillusionerad och alkoholiserad och bestämd på att lämna musikbranschen helt återvända han till Belfast.
Thems producent Bert Berns övertalade Van att komma över en sväng till USA 1967 och spela in några låtar. Det var en lyckad resa då hans "Brown eyed girl" spelades in och släpptes på singel och den blev en stor succé i USA. The Sweet inspirations, med bland annat Whitney Houstons mamma Cissy Houston,  sjöng i bakgrunden.
Dock är detta inte en av sångerna som Van Morrison gillar över huvud taget.
Han blev nämligen blåst på konfekten.
I kontraktet var Van ansvarig för alla inspelningskostnader innan några royalties skulle betalas ut, och genom en väldigt kreativ bokföring så fick han inte heller några pengar på royalties, de gick istället till Bert Berns.
Van har i en intervju sagt att han inte tycker direkt om låten "It's not one of my best. I mean I've got about 300 songs that I think are better".

Dessutom släppte Bert de åtta låtarna, som var menat som endast singelmaterial, som ett album och Van åkte hem till Belfast igen bitter och pank. Bert Berns dog av en hjärtattack i december 1967 och efter det följde en bitter kontraktsstrid där Van förbjöds att uppträda eller spela in skivor i New York-området.
Han fick några spelningar i Boston och började komma på fötter igen. När han började spela in några låtar för Warner Brothers köptes han kontrakt med Bang Records ut för 20000 $ som gav över cash i ett gammalt nedlagt lager på nionde avenyn i New York.
En del i klausulen var att han och var tvungen att spela in 36 låtar inom ett år och ge till änkans skivbolag. Dessa hämndsånger spelade han in i en session och kom att handla om saker som ringmaskar, wienerbröd, att snyta sig och liknande antagligen helt fantastiska kompositioner. Änkan var såklart inte helt nöjd med materialet, men kontraktet var därmed upplöst.

1968 släppte Van sitt revanschalbum, "Astral weeks", och äntligen släppte det och det kanske var väl, för Van bokstavligen svälte eftersom han inte hade några pengar överhuvud taget.

1970 kom hans största succé då skivan "Moondance" gavs ut.
Skillnaden mellan stilen på dessa två skivor är stor. Astral weeks är mystiskt och inåtvänd, han visar sig sårbar och sorglig. Moondace däremot är glad, mer åt soul, jazz och pop.

Men, dagens låt kommer inte från något av de albumen, utan från 1979 då han gav ut skivan "Into the music".
"You make me feel so free" har en levnadslust, Vans hyllning till livet och musiken.
Och vilket piano!! Så fantastiskt bra hamrat!
Detta är den finaste blue-eyed soul jag vet!
Eller kalla det pop, eller rock, det spelar ingen roll.



Van Morrison - You make me feel so free