måndag 16 januari 2012

Jim Ford - Sounds of our time



Världens bästa låtskrivare!
Världens jobbigaste människa?


James Henry Ford föddes i koldistrikten i Johnson County, Kentucky. Många tror att han föddes i Harlan County, på grund av hans skiva med samma namn, men han tyckte att grann-countyt lät bättre. Områdena låg så nära varandra ändå, så det spelade ingen roll att han bytte namn, tyckte Jim.
Han hade en väldigt tuff uppväxt tillsammans med åtta halvsyskon och hans gruvarbetande far som tjänade en extraslant genom att tillverka illegal sprit. Han bodde ett tag hos sin stränga mormor men klarade inte av hennes uppfostringsmetoder och flydde ofta, enligt honom själv,  till sin kompis Loretta Lynn, countrystjärna i sin linda.

Bodde på 60- och 70-talet ihop med Marlon Brandos ex och således styvfar till Brandos barn.

Det sägs att han en gång i början på 70-talet steg av planet i London med kokain till värdet av en miljon dollar runt midjan. Hans beroende av drogen var ingen hemlighet och det var den som antagligen gjorde honom mer lynnig än dom flesta. Det var väldigt få personer som han umgicks med, och det var antagligen lika få som orkade umgås med honom.

Bodde ett tag hos sin polare Sly Stone när han inte hade någonstans att bo. Antag att de två tog en del droger ihop, eftersom både han och Sly försvann i ungefär lika lång tid från musikscenen, bara runt 30 år.
Sly Stone kallade honom "The funkiest white man I know", och nog svänger det.
Han slog aldrig igenom som artist själv, men många låtar åt andra blev det.
Han skrev Temptations hela album "Wings of love" själv.
Bobby Womacks världshit "Harry Hippie" och Aretha Franklins dänga "Niki Hokey".
Han musikstil är svår att beskriva, men det är en salig blandning av soul/country/gospel/funk.

Denna låt låg i en platskasse i Jim Fords husvagn i över TRETTIO år innan två svenskar knackade på hans dörr och fick lov till en pratstund, efter att ha ängnat många år att spåra honom. Efter en del övertalning fick de köpa alla kassetter i plastkassen, och det var ungefär så många låtar som skulle kunna fylla 30 cd. Så räkna att höra mer av honom trots det tråkiga som hände på hösten 2007.
Det är gospelstämning, orgeln ljuder mjukt i bakgrunden. Kören sjunger lite spretigt. Lite "call-and-respons". En hamrar på pianot (Dr John månne?).
Låter som hans vän Bobby Womack sjunger bakrundssången.
Mums!



I november 2007 hittades han död i sitt hem.
Det tråkiga är att han just hade blivit sugen på att spela musik igen, på grund av det stora intresset för hans person och alla underbara låtar han skapat.
Det var bokat konserter med honom i London året efter.

Jim Ford – Sounds Of Our Time

Samt en bonus:
Jim Ford – If There’s A Will There’s A Way



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar