måndag 29 juli 2013

North End - Kind of life (MAW Remix)


Världens bästa disco!

Vad passar inte perfekt en dag som denna? Jo, det är världens bästa disco såklart!

North End var en boogie- och discogrupp som var verksam 1979 till 1982.
Dagens låt var deras första låt som släpptes på West End Records, lite lustigt med tanke på gruppens namn.

Den mest kände av de som var med i gruppen är Arthur Baker, som sedan jobbade som producent och en massa annat efter att han flyttade till London.

North End fick ingen direkt rotation på "Kind of Life" 1979, men 1981 släppte de "Happy Days" som kom in på top-tio på danslistan.

Men nu ska vi lyssna på deras bästa (och längsta) låt, Kind of life, i en skön lååååång remix.
Hur många discolåtar känner du till som har munspelssolo?
Snart en!




North End – Kind of Life - MAW Remix


lördag 27 juli 2013

Flower Shoppe - You've come a long way baby


Världens bästa blomsteraffär!

Ja, vad ska man säga.
En go grupp som jag bara kan hitta två inspelningar med på Spring-etiketten.
Dagens låt och "Don't turn on me".

De kompade Phil Flowers och han har även producerat inspelningen av "You've come a long way baby".
Mer information än så kan jag inte hitta.
Men oj, det här är bra!


Flower Shoppe – You've Come A Long Way Baby


fredag 12 juli 2013

Lionel Richie - Can't slow down


Världens bästa Lionel!

Har man skrivit om The Commodores måste man bara skriva om Lionel, gruppens största stjärna!

Lionel Brockman Richie Jr. föddes den 20:e juni 1949.
Han växte upp på campus på Tuskegee Institute (nu Tuskegee University) där hans familj jobbat i generationer.
Som ung var han väldigt lovande i Tennis så Lionel fick ett idrottstipendie för att plugga universitet.
Där var det dock inte studierna eller tennisen som lockade så mycket utan musiken

Han var som sagt med i The Commodores men gick solo 1982.
Samma år släppte han sin självbetitlade albumdebut och på den skivan var låten "Truly" med. Den stack direkt upp på förstaplatsen och sålde i miljontals exemplar.

Han jobbade med en mängd superstjärnor, skrev låtar till ett gäng andra och skrev We are the world tillsammans med Michel Jackson. Han lyckades med allt kan man säga.
dock var det till ett högt pris.

1987 tog Lionel en paus från turnerandet och musiken efter att ha jobbat otroligt hårt och han orkade inte mer. Han hade då skrivit en listetta varje år 7 år i rad. Hans far var dålig och gick bort 1990 och Lionel valde att i fortsättningen att jobba i ett mycket lugnare tempo. Han gav ut ett "Best of"-album 1992 och det var först i slutet av 90-talet som Lionel gav ut ett nytt studioalbum.

Dagens låt är från hans andra skiva, "Can't slow down", och det är titelmelodin vi ska höra.
En skön popfunk-pärla. På den skivan, med åtta låtar, var fem stycken superhits. Rätt bra ratio så att säga!


Lionel släppte sin senaste skiva 2012 där han sjunger sina hits tillsammans med ett gäng countrystjärnor.
Den gick upp till förstaplatsen på listorna och Lionel var tillbaka i matchen.
Vår svenska sångfågel Jill Johnsson sjunger "Sail on" hur vackert som helst tillsammans med Lionel.

För en månad sedan  berättade Lionel att hans första USA-turné på ett decennium kommer att start nu i september i Florida.
Han är en av de artister som fortfarande har en fantastisk röst, och kanske den som jag har hört live som sjunger allra, allra bäst. Absurt bra live-röst.


Lionel Richie – Can't Slow Down

torsdag 11 juli 2013

The Commodores - The Assembly line


Världens bästa kommendörer!

För länge, lägen sedan gick det en massa goa gubbar på Tuskegee Institute i Alabama. Hälften spelade i gruppen The Mystics och den andra hälften i The Jays.
De slog sig samman till en grupp 1968, detta bara för att ha något att göra på fritiden, samt för att träffa brudar.

Gruppen utan namn kunde inte komma på något namn, för de var inte överens om de olika förslagen.
Detta gjorde till slut att de tvingades ta fram en ordbok, slå upp en sida på måfå och välja det namnet som de pekade på
Det blev The Commodores. Det var väldigt nära att det blev The Commodes.
Hade det blivit ett lite skojigare namn kanske?

De började spela på fester och klubbar i närområdet i Alabama men snart gav de sig ut på längre resor.
Commodores fick en spelning i New York men efter spelningen fick gruppen höra att de inte spelade rätt musik för stället. Lustigt nog fick de återigen chansen på samma ställe när de fick hoppa in i sista minuten för ett inställt gig.
De spelade för en full klubb utan sittplatser och det var galet ös på publiken  och gruppen fick direkt spelningar på klubben de kommande två veckorna.
Vad klubbägaren inte visste var att de hade fullt klubben till bristningsgränsen med sina kompisar och familjer. Rätt smart knep för att styra upp en lyckad spelning.

Lite senare gjorde de en audition för att vara förband för ett stort hemligt band. Commodores fick giggen, som visade sig vara förband till Jackson 5. Efter den lyckosamma turnéen blev de signade för Motown.

Sen sålde de miljontals skivor och levde lyckliga i alla sina dagar.

Här har ni min favoritlåt från deras debutskiva.
Hör hur härligt låten byggs upp mer och mer.
Fantastiskt!




Commodores – The Assembly Line


onsdag 10 juli 2013

Eloise Laws - Love factory


Det här är så sjukt bra!

Lavern Eloise Laws är född i en väldigt musikalisk familj.
Hennes båda bröder Hubert, som är jazzflöjtist och Ronnie som jazzsaxofonist samt syrran Debra som sjunger.

Hon började spela in låtar för Holland-Dozier-Hollands olika skivetiketter men hade otur att släppa sitt första album "Ain't it good feeling good" precis när trion la ner Invictus.

Eloise släppte sen tre album på lika många bolag och i början av 80-talet slutade hon med soulen och började istället med musikaler.
Den Tony-nominerade "It ain't nothing but the blues" som hon medverkade blev en succé, hon var även en av de som skrev själva musikalen.

Hon återkom till musiken från musikalerna, om man nu inte kallar musikal musik, på slutet av 90-talet då hon spelade in två album på sin bror Huberts Scepterstein etikett.



Eloise Laws – Love Factory


tisdag 9 juli 2013

Ted Taylor - Papa's gonna make love


Världens töntigaste låtnamn?

Men sicken pipa han har!

Austin Taylor, eller Ted Taylor som han kallade sig som artist, föddes 1934 i Okmulgee i Oklahoma där han skolades som gospelsångare av sina föräldrar. Ett tag var han med i gospelgruppen "The Mighty clouds of joy".


Han började sjunga i The Cadets på 50-talet och gick sen solo. Han fick lite midre hits men aldrig någon som direkt slog till ordentligt.

Han spelade in låtar på ett stort antal bolag, där de mest kända är Duke Records, TK och Okeh.

Det som ni kommer höra direkt är ju hans fantastiska falsett som sticker upp mot höjderna.
Magi!

Ted omkom i en bilolycka 1987 i Louisiana endast 53 år gammal.

Ted Taylor – Papa's Gonna Make Love



onsdag 3 juli 2013

Cheryl Lynn - Got to be real


Världens bästa Cheryl!

Här är kvinnan som ni antagligen har hört sjunga tidigare utan att veta om det.

Lynda Cheryl Smith föddes 1957 i Los Angeles och började som ung sjunga i kyrkokören.

I början av 1976 var hon med på "The Gong Show", en lite crazy talangshow som inte gjorde något gott föäör någons karriär. Hon fick full pott men kom ändå tvåa efter en omröstning.
dock började skivbolag ringa henne.

Superproducenten Ahmnet Ertugun från Atlantic ville signa henne, men lyckades inte få till ett möte med henne så Cheryl skrev på kontrakt med Columbia Records istället.

Hon släppte sin första singel 1978 som var hennes störstya hit "Got to be Real", vilken skrevs av Cheryl, David Paich från Toto och Richard Foster.
Låten stack direkt upp på listorna och blev en stor hit.
Succéen med singeln gjorde att hon fick spela in ett helt album "Cheryl Lynn" som sålde i över en miljon exemplar.

Samtidigt som Cheryl spelade in skivan satt ett annat gött gäng gubbar i studion bredvid och filade på sitt
debutalbum. Det var Toto. Cheryl blev tillfrågad om hon kunde hjälpa till med lite bakgrundssång på en låt, och det kunde hon såklart. Det är henne ni hör på Georgy Porgy.

1981 producerade Ray Parker Jr. hennes andra listetta, "Shake it up tonight".

På 90-talet körade hon med bland annat Richard Marx och Luther Vandross.

En liten lustig detalj är att hon 2010 för första gången kom upp på englandslistan med "Got to be real". Den kom då upp till plats 70. Detta på grund av att låten användes i en tv-reklam för Marks & Spencer i England.



Cheryl Lynn – Got To Be Real