Syl Johnson - Annie got hot pants power

Världens bästa Syl!

Syl Johnson är en go gubbe som länge harvat i bakgrunden till de stora soulstjärnorna.

Han föddes den förste juli 1936 i Mississippi och som tonåring flyttade han med sin familj till Chicago där han kom att bo granne med bluesgitarristen Magic Sam. På 50-talet spelade och sjöng han blues tillsammans med Magic Sam, Junior Wells och Howlin' Wolf.

Hans första inspelningar var på Twinight och gjordes i början av 60-talet i Chicago. 1967 hade han sin första hit med "Come on sock it to me". Samma år släppte han även "Different strokes" som är poppis på break beats-samlingar.

1969 gav han ut "Is it because I'm black" som kom upp till 11:e platse på Billboards RnB-llista. Syl liksom många andra musiker och artister var engagerade i medborgarrättsrörelsen.

1971  signades han av Hi Records och han började spela in med Willie Mitchell. Här var det inte så mycket hans egen musik som kom att spelas in, utan färdigskrivna låtar av andra låtskrivare.
Syl som under alla år skrivit mycket av sitt egna material gillade det inte alls.
Inte heller det faktum att han hela tiden fick stå i skuggan av Al Green, som var skivbolagets starkt lysande stjärna.

Efter Hi Records spelade han in två album på Shama som inte sålde något vidare.
Syl började nog bli lite trött på musikbranschen så han startade i mitten av 80-talet sin egen snabbmatsrestaurang specialiserad på fiskrätter och uppträdde bara sporadiskt för att lira lite blues.

1992 fick han reda på att hans gamla låtar samplats rätt mycket av rappare och Syl blev sugen på att ta upp sin lite avdankade musikkarriär igen. 1994  släppte han ett album uppbackad av His rythmsektion och sin dotter Syleena Johnson.

Syl har blivit en av de mest samplade artisterna inom RnB och Hip-Hop och har stämt rätt många för att han anser att han ska ha en del av kakan, eftersom de använder sig av hans musik.

Dagens låt är en av hans lite mer svårhittade låtar. Han sjunger om den häftigaste kvinnan han vet, hon som gör att han tappar sin coolhet när hon går förbi på gatan.




Syl Johnson – Annie Got Hot Pants Power

Al Wilson - You're the one thing( keeps me goin')

Världens bästa Al!!

Efter all julmat är det dags för lite sväng.

Vad tror ni om vår gamle vän Al Wilsons svängiga låt för att dansa bort all julskinka?
Själv tror jag den funkar finfint!





Al Wilson – You're The One Thing (Keeps Me Goin')

Solomon Burke - By the time I get to Phoenix

Världens bästa Solomon!

Det är fredag, det är dags av avrunda veckan och åka hem till Götet igen efter en höst utomlands.
Vad passar inte perfekt om inte en låt om resande?

Idag orkar jag inte skriva så mycket om den store begravningsentreprenören, pastorn och fantastiska soulsångaren som jag hade glädjen att höra live en natt på Nefertiti för ett gäng år sedan, då han relativt oväntat fick en stor framgång igen på gamla dar.

Här hör vi honom lugnt sjunga, inga av de kraftiga låtar som han också sjungt genom åren, utan en vacker och melankolisk melodi.

Bättre än såhär blir det inte.




Solomon Burke – By The Time I Get To Phoenix

Bettye Swann - Today i started loving you again

Världens bästa Bettye igen!

Ja, det är redan dags för mer Bettye Swann.
Så bra är det.
Dagens låt är "Today I started loving you again" som skrevs av Merle Haggard tillsammans med sin fru Bonnie Owens.

Men det är inte Merles härliga version vi ska höra idag, utan Bettyes goa soul som växer och växer och det låter lite som om blåset håller på att spricka.
Helt fantastiskt!




Bettye Swann – Today I Started Loving You Again

Lou Robertson - Everything You Always Wanted To Know About Love

Världens bästa Lou!

Här en till go gubbe som jag inte har en susning om vad han gjorde, förutom att sjunga grymt bra låtar.
Lou Roberts, eller Louie Robertson som han egentligen hette spelade in den 1971 på Sound of Memphis.

Ja, det var väl allt.
Nu lyssnar vi istället på något av det allra bästa jag hört!



Lou Roberts – Everything You Always Wanted To Know About Love

Bettye Swann - Kiss my love goodbye

Världens bästa låt!

Det här är så sjukt bra!
Den här sångerskan är så sjukt bra!
En mix av southern soul och country, samtidigt som det ibland blir lite pop-inslag här och där.
Hon har en rätt snäll röst eller vad man ska kalla det. Inte så kraftig, inte så lidande, men alltid med lite hopp inbakat i känslan i låtarna hon sjunger. Vilken röst och vilken underbar känsla.

Idag för en månad sedan hade Bettye Swann sin 69:e födelsedag. Hon föddes som Bettye Jean Champion i en liten landsortshåla i Louisiana som en av 14 syskon! Hela hennes familj slet på bomullsfälten för landägaren och sjöng i kyrkan på söndagen.

När hon var 18 flyttade hon tillsammans med sin syster till Los Angeles. Hon gick och sjöng hela dagarna och hennes kompis tyckte det lät väldigt bra, så hon tipsade någon som tipsade en dj, som hjälpte Bettye att spela in en singel.
Hon valde artistnamnet Swann, för Bettye hade alltid tyckte att svanar var underbara. Vilken fantastisk orsak till valet av artistnamn.

Hennes första  singel som släpptes var "Don't wait too long" som hon skrev själv, spelade in en vecka senare och efter en månad var singeln släppt. Den kom upp till 27:e plats på Billboards RnB-lista.
Bettye var otroligt professionell och satte nästan alla tagningar direkt.

1967 fick hon sitt stora genombrott med "Make me yours" som hon skrivit själv. Den kom ändå upp till förstaplatsen på Billboard RnB.
Hon fick ett för dåtiden stort förskott för att skriva låten, 7000$, men hon fick sedan ingen royalty.
Det gjorde att hennes relation med managern surnade till minst sagt, och Bettye flyttade från L.A. till Georgia.
där träffade hon en erfaren musikpromotor, George Barton, som blev hennes manager.

När Bettyes kontrakt med skivbolaget Money tog slut fick hon erbjudanden från bland annat Motown, men valde istället Capitol.

Där ville hennes producent Wayne Schuler få in hennes mer mot countrysoulen och fixade en duett med countrystjärnan Buck Owens. Där satte skivbolaget stopp, en duett mellan en vit man och en svart kvinna kunde inte släppas ansåg de, och singeln glömdes bort i något arkiv.

Hon turnerade en hel del i södern tillsammans med Candi Staton på hålor så små att de började undra om det verkligen bodde någon där. Sen när solen hade gått ner och de gick ut på scen var det helt plötsligt tusentals i publiken.
Det var otroligt tufft klimat att spela på "Chitlin circuit" som det kallades. Det var slagsmål, mord och annat rått. Candi bar alltid pistol, för sitt eget skydd, samt för att vara säker på att få betalt.
Bettye säger själv att hon aldrig såg några mord, inte heller bar hon vapen, dock gjorde hennes manager George det, för att visa att han menade allvar och för att de skulle få betalt.
Bettye och George gifte sig 1970 och flyttade till Las Vegas.
Hon fortsatte spela in musik och turnera fram till 1980, då hennes man George dog. Samma dag dog Bettye Swann och Bettye Barton föddes, som ett Jehovas Vittne.

Dagens låt är verkligen världens bästa låt!
"Kiss My love goodbye"!


Den åttonde juni i år hade hon sin första konsert utanför USA. Detta skedde i den lilla kustorten Cleethorpes i England. Hur jag önskar att jag vetat om det.
Då hade jag bokat biljett direkt.
Tyvärr var det antagligen hennes enda och sista konsert på denna sidan Atlanten.
Lite dåligt ljud, men hur härligt är det inte att se hennes glädje att sjunga. Låtarna hon framförde på konserten har hon inte framfört på över 30 år!



Bettye Swann – Kiss My Love Goodbye

Howard Tate - Where did my baby go

Världens bästa Howard!

Dags för lite go soul från södern igen.
Howard Tate, denna goe gubbe gör oss inte missnöjda denna gång heller.
Han låter väldigt lik Sam Moore när han tar i. Härligt!
Från sin skiva 1972 kommer dagens låt, "Where did my baby go".



Howard Tate – Where Did My Baby Go

Candi Staton - For you

Världens bästa Candi!

Ja, det är lite lustigt om man kollar vem som har skrivit låten.
Världens bästa George och världens bästa Candi möts igen, som de gjort så många gånger tidigare på skiva.
Det blir som vanligt underskön musik.
En lite släpig låt med sköna körer och härligt blås.
Lyssna och njut.



Candi Staton – For You

Lou Rawls - From now on

Världens bästa Lou!

Mannen med den magiska sammetsrösten är tillbaka.
Lyssna hur gött han snackar i början av låten, innan groovet sätter igång.

Sen blir det bara bättre.
Uppbyggnaden innan refrängen är så snyggt gjord med små hastiga hopp på bas och fantastiska trummor.
Hur kan man inte gilla detta?
Låten kommer från albumet "All things in time" som var Lous första släpp på Philadelphia International Records.
Låten är skriven av Bunny Sigler.

Discosoul när den är som smörigast och bäst!



Lou Rawls – From Now On

Clarence Carter - Willie and Laura Mae Jones

Världens bästa Clarence är tillbaka!

Clarence Carter den gamle rackaren spelade in en massa fina låtar, med kanske inte fullt så fina texter.
Men här har ni en riktig pärla!
Dock är det inte han som skrivit den utan Tony Joe white.
Clarence version är producerad av mästaren Rick Hall.

Men refrängen, lyssna på refrängen.
Sicken refräng! Så sjukt bra!
Och lite kul att de har med en klarinett i ljudbilden, inte så vanligt att man har det i sydsoul.





Clarence Carter – Willie And Laura Mae Jones

Lew Kirton - Do what you want, be who you are

Världens bästa Lew!

Llewelyn "Lew" Randolph Kirton den gamle smörsångaren föddes på Barbados och växte upp sjungandes i kyrkokören.

Han följde med sin syster som emigrerade till Kanada 1967. Där
Han spelade även trummor och det var så han kom in till soulscenen i USA.
Sam & Dave behövde en ny trummis på deras turné i staterna och Lew blev mannen med rytmen bakom duon.

Sedan började han (1972) sjunga i gruppen "The Invitations" innan han tog steget ut och blev soloartist.

Han spelade in låten "Heaven in the afternoon" som blev en populär låt i England 1977.

1980 släppte han sitt första egna album "Just arrived" och det från den skivan som dagens låt kommer.
Han gör en finfin cover på Hall & Oates låt.
Smörig saxofon och smörig röst.
Är det så enkelt för att få till en bra låt?


1983 flyttade Lew till Brooklyn och gav ut albumet "Talk to me", som dock inte blev någon hit på listorna men titelspåret blev väldigt uppskattad på soulklubbar.

Lew gjorde ett uppehåll med musiken på 90-talet men gjorde en comeback 2006.
Han har turnerat lite i Europa de senaste åren.

Lew Kirton – Do What You Want, Be Who You Are

The Patterson Twins - Two wrongs don't make it right

Världens bästa tvillingar!

Nu är det äntligen dags, att få berätta om Estus och Lester.
Tvillingarna som föddes 1946 med 15 minuters mellanrum i Mississippi och heter Patterson i efternamn.

De kanske inte är så kända bland gemene man men några låtar de har spelat in är så otroligt bra!

De började sjunga i gospelgruppen The Southern Sons och fortsatte sedan själv och försökte slå igenom som The Soul Twins. Det gick väl inte superbra men de spelade några singlar.
Folk började få upp ögonen, och öronen, för bröderna och de signades av Malaco under namnet "The Patterson Twins".

1976 släppte de singeln "I need your love" med baksidan "Two things don't make a right" som skrivits av Phillip Mitchell. Dock hade den spelats in redan 1973 i Muscle Shoals studio i Alabama.

1976 flyttade de till Kalifornien och började skriva låtar och spelade även in lite smått och gott.
På 80-talet återvände de till gospelmusiken och släppte ett album

Det finns inget youtube-klipp på låten så ni får hålla tillgodo med spotifylänken.

Enligt rykten spelar de fortfarande.
Kanske du kan höra tvillingarna i bar nära dig snart?
Fast eftersom de sjunger gospel så kanske det inte är i baren du hör dom?
Här har ni iallafall deras youtube-kanal:
http://www.youtube.com/user/PattersonTwinsGospel?feature=watch


The Patterson Twins – Two Wrongs Don't Make It Right

The Band - The weight

Världens bästa band!

Det finns låtar som är sjukt bra, sen finns det låtar som är sjukt bra och blir ännu bättre när man lägger till en dimension till.

När The Band spelar The weight är det bland de bästa låtarna som finns.
När de sedan dessutom har den goda smaken att bjuda in Staple Singers blir det så sjukt bra!
Mavis Staples lite sträva röst lyfter upp allt så fantastisk.
En enda liten topp i hennes melodi och man smälter.
När sedan Pops sjunger på sitt mjuka sätt smälter jag.
Sen älskar jag ju även hur Levon Helm sjunger.
En fantastisk mix av rock, country, soul, folk och allt möjligt annat.
Så här ska låtar spelas.

Jag ska inte gå in på detaljer om The Band idag, vilka bandet består av eller liknande, det kanske kommer senare.
Nu ska vi bara lyssna.




Sen har vi den här lilla goding där Wilco tillsammans med Mavis staples och Nick Lowe repar "The Weight" inför ett uppträdande. Mumma!

Inte riktigt samma uppsättning i Spotifys version, men den är väldigt fin även den.

The Band – The Weight

Bill LaBounty - Look who's lonely now

Världens bästa Bill!

Ok, det är dags att åka tillbaka till 1982 då slicka tongångar gick över jorden och alla trummisar ville spela som Jeff Porcaro, eller var det Steve Gadd?

Då smyger han in, mannen som sjunger lite lustigt, det låter som han bara sjunger med ena halvan av munnen (det kanske han gör?).
Men oj så bra han sjunger, och vilka fina feta keyboardackord han lägger sådär lite mysigt!

Han är mest känd som låtskrivare och musiker, men han har även haft ett gäng hits.
I början av sin egna artistkarriär var det med soft rock som gällde, och på senare tid har han lirat en hel del country.
Låtar har han skrivit åt både soulstjärnor och countryhjältar.
Dagens låt kommer från albumet med det fantastiska namnet "Awsome album".
Samma år som Bill släppte denna låten på sitt grymma album släppte Randy Crawford samma låt på sitt album.
Det är inte direkt stor skillnad på musikerna på någon av versionerna.
Det är halva Toto med vänner som spelar på båda.

Det är slickt, det är tajt, det är en musikers våta dröm.


Han har precis avslutat en liten miniturné i Japan.

Bill LaBounty – Look Who's Lonely Now

Tammi Terrell - This old heart of mine

Världens bästa Tammi!

Tammi Terrell, eller Thomasina Winifred Montgomery som egentligen hette, föddes i Philadelphia 1945.
Hennes far var frisörsalongsägare och lokal politiker och hennes mor skådespelare.

Hon började som alla andra jag skrivit om tidigt att sjunga och vid elva års ålder vann hon en talangjakt i New Jersey.
När hon var tretton år gammal sjöng hon tillsammans med Gary US Bonds och Patti Labelle.
Vid femton års ålder blev hon erbjuden ett skivkontrakt, och året efter släppte hon sin första singel på Wand under namnet Tammy Montgomery.

1965 började hon turnera med James Browns Soul Revue och samma år upptäcktes hon av Motowns Berry Gordy. På Hennes 20-årsdag skrev de kontrakt.
I och med att hon började spela in låtar på motown bytte hon namn igen, nu till Tammi Terrell, på Berry Gordons inrådan.
Hon inledde en romans med David Ruffin som dock inte varade så länge. David friade till Tammi, men när hon fick reda på att han var gift, hade tre barn samt en till flickvän var hon längre lika  imponerad eller intresserad av honom.

Hon spelade in flera framgångsrika singlar och hon fick sedemera ta över efter Kim Weston som Marvin Gayes duettpartner.
Det var då hon fick sitt stora genombrott.
Marvin visste inte riktigt hur bra hon var på att sjunga och blev mycket imponerad då han hörde henne sjunga för första gången.
Hits som "Ain't no mountain high enough", "Ain't nothing like the real thing" och "You're all I need to get by" gjorde henne till en stor stjärna.

Så hände det tragiska ögonblick som fick henne att sluta sin lysande karriär.
Mitt under ett framträdande kollapsar hon i Marvin Gayes famn och tvingas uppsöka läkare.
Det konstateras att hon har en hjärntumör och opereras åtta gånger, dock leder det inte till någon förbättring utan hon avlider endast 24 år gammal i början av 1970.

Hennes död sörjs av tusentals fans och Marvin tar en paus i musiken det året. Hans blev ännu mer introvert och många hävdar att hennes död gjorde att Marvin gick in en depression och började med tunga droger.

På Hennes begravning var alla från Motown förutom Marvin portade.

Dagens låt är en av mina absoluta favoriter och så otroligt svängig.
Det är omöjligt att sitta still när man hör den här låten!



Tammi Terrell – This Old Heart Of Mine (Is Weak For You)

Jim Ford - I'm gonna make her love me

Världens bästa Ford!

Dags för lite Jim Ford igen va?

En liten svängig och glad grej från förr så att säga.
Countryfunk är väl kanske en av de merokända genrer som finns, om den ens finns.
Fast här har vi väl beviset att det är en genre att räkna med?

Nu samlar vi ihop korna och tar helg!



Jim Ford – I'm Gonna Make Her Love Me

Hall and Oates - Fall in Philadelphia

Världens bästa Hall and Oates!

Det är fredag och det är en underbar höstdag.
Då ska man lyssna på Hall and Oates.
Så är det bara.

Här kommer en lugn och fin pärla av de goa gubbarna.



Hall and Oates – Fall in Philadelphia

Sam Dees - Standing in the wings of a heartache

Världens bästa Sam!

Ja, den här goa gubben är mest känd som låtskrivare då han levererat miljonhits åt Larry Graham, Gladys Knight and the Pips och Whitney Houston. Inte heller ska man missa att det är han som skrivit min favoit "Cry to me" som Loleatta Halloway sjunger så fint.

Sam Dees föddes i Birmingham i Alabama och vann en låtskrivartävling som ung. Hans familj var väldigt stor och det var då han kom fram med sin speciella röst för att göra sig hörd.
När han var nio år gammal bildade hans in första grupp, "The Bossanovians".
När han var runt tjugo år gammal spelade han in lite låtar på SSS International Records, sen blev det Lola och efter det Chess och sen Atlantic.

Tyvärr blev han aldrig någon riktigt stor artist utan hans stora berömmelse var genom hans låtskrivande och producerande.

Men, vad gör det, nu är han här och sjunger för oss.
Och det är bra. Det är riktigt bra!

Tyvärr finsn det inget videoklipp så ni får hålla tillgodo med Spotify

Sam Dees – Standing In The Wings Of A Heartache

Världens bästa Esther!

Vad säger ni om det här då?

Esther sjunger Van! Succé!



Esther Phillips with The Dixie Flyers – Crazy Love

Johnny Adams - Stand by me

Världens bästa Johnny igen!

Ok, en del gillar den lugna fina versionen av Ben E King.
Antar att ni inte hört Johnnys lite mer svängiga version, som enligt mig är bland det bästa jag hört.

Lyssna hur han vrickar sin tunga kring alla stavelser och kompas i bästa New Orleans-stil.
Basen liksom bubblar igenom hela låten.

Det är fantastiskt!


Johnny Adams – Stand By Me

Thelma Houston - I've got the music in me

Världens bästa Thelma!

Thelma Houston som föddes som Thelma Jackson i Mississippi 1946 är väl mest känd för discorökaren "Don't leave me this way" vilken  hon fick en megahit med 1977.

Hennes mor var en bomullsplockare och hon har tre systrar. Familjen flyttade rätt så snabbt till Californien och där växte barnen upp. Efter att ha gift sig ung och fött två barn började hon turnera med gospelgruppen Art Reynold Singers.

Thelma signades till Motown redan 1971 men hennes tidiga singlar var väldigt anonyma och det var först med Don't leave me this way" som hon fick någon framgång.

Och nu till alla som undrar, hon är inte släkt med Whitney Houston på något sätt.

Dagens låt skrevs av engelskan Kiki Dees keybordist Bias Boshell 1973 och spelades in av Thelma och hennes band " Pressure cooker" 1975. Hela albumet spelades in live i studion och ja, man hör det.
Helt underbart!



Thelma fortsatte att spela in skivor och började även att spela in filmer och få gästroller i tv-serier.
Hon har nu spelat in över sammanlagt 20 album och framträtt i över 44 år.
Thelma turnerar flitigt och har varit med i diverse tv-program.

Thelma Houston –  I've Got The Music in Me

Howard Tate - Get it while you can

Världens bästa Howard!

Igår fick vi lyssna på en gammal goding med Howard.
Idag ska vi höra hur hans version av "Get it while you can" var 1966 samt för några år sedan, och han kompas då av sin gamle vän Jerry Ragovoy på piano.

Jerry skrev och producerade den här låten till Howard 1966.
Låter ju rätt bra!

Detta spelades in live i Paris 2003 och hans röst är ju sjukt bra.
Tänk er när Jerry satte sig vid pianot första gången tillsammans med Howard på 30 år och hör hans röst ta de första tonerna.
Efter att ha hört allt som Howard varit igenom och sen vänta de där sekunderna på att han ska börja sjunga, och sen få höra detta.
Galet!

Det här är en så vacker version, och samspelet mellan de två är underbart.
Älskar verkligen Howards små falsettinflikningar här och där.





Howard Tate – Get It While You Can

Howard Tate - Girl of the North country

Världens bästa Dylan-cover!

Howard Tate är en man som fick slita för sin framgång.
Han föddes 1939 i Georgia och började som ungefär alla andra soulsångare sjunga gospel i kyrkan i ung ålder.
När han kom upp i tonåren var det mer sekulär musik och han började sjunga rhythm & blues och spelade in någon enstaka singel.

Mellan 1966 och 1968 spelade Howard in ett gäng soulblueslåtar tillsammans med producenten Jerry Ragovoy som blev rätt uppmärksammade. De var "Ain't nobody home", "Look at Granny run-run", och "Stop" som alla kom upp på top 20.

Tate spelade även in "Get it while you can" som Janis Joplin senare gjorde en framgångsrik cover på.

I slutet av 70-talet försvann Howard från musikscenen då flera singlar misslyckats att slå igenom samtidigt som han skiljde sig och hans dotter omkom i en husbrand.
Han jobbade som försäkringssäljare i New York och Philadelphia.
På 80-talet fastnade han i kokainmissbruk och bodde ett tag på en härbärge för hemlösa.

När mitten av nittiotalet började närma sig var Howard fri från sitt drogberoende och började jobba som predikant och ta hand om mentalt sjuka och missbrukare.

Hans gamla producent och låtskrivare Jerry började på 90-talet få en massa brev och samtal från folk över hela USA om var Howard tagit vägen, de ville nämligen boka honom. Jerry letade överallt efter Howard eftersom han tänkte att det kunde vara ett bra sätt för honom att få in lite extrapengar. Var han än letade fanns det inget spår efter honom. Så Jerry antog att han hade dött.

Ungefär exakt tio år senare får Jerry ett samtal från London.
Det var en journalist som undrade hur det var att jobba med Howard.
Jerry svarade att han hade letat efter honom i tio års tid. Journalisten svarade då att han hade pratat med honom dagen innan.

Jerry fick numret och ringde Howard för att kolla läget.
De började tjöta och kom överens att synas i Jerrys studio.
Jerry var rätt orolig att Howards tuffa leverne hade tagit it sin rätt och att hans röst var förstörd, så han hade inte allt för stora förhoppningar när de sågs i studion för att kolla hur allt var.

Howard öppnade munnen och började sjunga på första stycket i låten.
Hans röst var likadan som i hans glansdagar på 60- och 70-talet.
Fantastiskt!

Dagens låt är en fantstisk cover på Bob Dylans "Girl from the North Country".
Lyssna hur underbart låten byggs upp allt eftersom verserna avslutas.



Howard fick ett uppsving i sin avstannade musikkarriär efter 2001.
Han turnerade en hel del, bland annat uppträdde han på Roskilde 2004.

I december 2011 somnade han slutligen in efter ett tufft liv, 72 år gammal.


Howard Tate – Girl Of The North Country

George Jackson - My heart won't let me forget

Världens bästa George!

Nu var det lite för länge sedan vi lyssnade på världens bästa låtskrivare, så vi tar en skön lite bit av vår vän George igen.

Här kommer en rätt okänd pärla med honom.
En melankolisk ballad med mjukt komp som innehåller det bästa som man kan ha i en låt, ett break!

Mycket nöje!


George Jackson – My Heart Won't Let Me Forget

The Mayberry Movement - Two wrongs don't make a right

Världens bästa okända soulgrupp?

Vad tror ni om lite mjuk och go melankolisk soul en mulen dag som denna?

The Mayberry Movement är en till av dessa goa mysiga grupper som ingen vet nästan något om.
"I think i'm in love with you" som släpptes 1974 på Event är deras enda utgivna singel.
Dagens låt är

Gruppen bestod av Russel och Jesse Mabery, Ronald Little, Frank Farmer och Frank Peavy.
Tidigare hade de kallat sig för Hot Ice (som även en del andra grupper har hetat, så det ger ingen direkt ledtråd).
Skivbolaget de spelade in sin singel på, Spring/Event, var baserat i New York, så antagligen kommer även The Mayberry Movement därifrån.

Detta är mumsigt!


The Mayberry Movement – Two Wrongs Don't Make A Right

Lenny Williams - Cause I love you

Världens bästa snack!

Ja, här kommer den äntligen.
Låten med världens bästa mellansnack om olycklig kärlek.
Och  inte nog med det.
Låten har även världens bästa/galnaste falsett!

En kombo få låtar kan stoltsera med.

Det är Lenny Williams, som var sångare i Tower of Power under deras mest framgångsrika period. Han fick överta mikrofonen eftersom hans företrädare Rick Stevens blev dömd för mord(han kom ut nyligen efter nästan 40 år i fängelse).

Han hade även en väldigt framgångsrik solokarriär efter att han slutat i TOP.

När Lenny som föddes i Arkansas var fjorton år flyttade han och familjen till Oakland. Först hade han tänkt bli pastor, men han ändrade sig och blev en sekulär sångare, vilket vi kanske ska vara tacksamma för nu?

Det är bara att njuta av Lenny, mannen som fjärilslätt glider upp i falsett!


Lenny är fotfarande produktiv, och släppte ett nytt album förra året.

Liverversionen är från en soulgala för några år sedan. Tyvärr är Lennys falsett lite tröttare nu.
Men Lenny är alltid Lenny som vi brukar säga.
Lenny Williams – Cause I Love You - Live

Jim Ford - Family Tree

Världens bästa Jim!

Varför inte starta augusti med lite countryfunk?

Här har vi återigen ett outgivet album med den ökände Jim Ford.
Det är tung bas, tajt blås och lattjande wah-wah på gitarren.

Jim sjunger om att han behöver hjälp att bättra på sitt släktträd, vad han nu kan mena med det.
Låten kommer från ett av de nästan mytiska albumen som denne fantastiske låtskrivare spelade in 1973 men som aldrig gavs ut. Denna gång från ett album som skulle gets ut på Paramount.
Underbart!

Njut!

Jim Ford – Family Tree

North End - Kind of life (MAW Remix)

Världens bästa disco!

Vad passar inte perfekt en dag som denna? Jo, det är världens bästa disco såklart!

North End var en boogie- och discogrupp som var verksam 1979 till 1982.
Dagens låt var deras första låt som släpptes på West End Records, lite lustigt med tanke på gruppens namn.

Den mest kände av de som var med i gruppen är Arthur Baker, som sedan jobbade som producent och en massa annat efter att han flyttade till London.

North End fick ingen direkt rotation på "Kind of Life" 1979, men 1981 släppte de "Happy Days" som kom in på top-tio på danslistan.

Men nu ska vi lyssna på deras bästa (och längsta) låt, Kind of life, i en skön lååååång remix.
Hur många discolåtar känner du till som har munspelssolo?
Snart en!




North End – Kind of Life - MAW Remix

Flower Shoppe - You've come a long way baby

Världens bästa blomsteraffär!

Ja, vad ska man säga.
En go grupp som jag bara kan hitta två inspelningar med på Spring-etiketten.
Dagens låt och "Don't turn on me".

De kompade Phil Flowers och han har även producerat inspelningen av "You've come a long way baby".
Mer information än så kan jag inte hitta.
Men oj, det här är bra!


Flower Shoppe – You've Come A Long Way Baby

Lionel Richie - Can't slow down

Världens bästa Lionel!

Har man skrivit om The Commodores måste man bara skriva om Lionel, gruppens största stjärna!

Lionel Brockman Richie Jr. föddes den 20:e juni 1949.
Han växte upp på campus på Tuskegee Institute (nu Tuskegee University) där hans familj jobbat i generationer.
Som ung var han väldigt lovande i Tennis så Lionel fick ett idrottstipendie för att plugga universitet.
Där var det dock inte studierna eller tennisen som lockade så mycket utan musiken

Han var som sagt med i The Commodores men gick solo 1982.
Samma år släppte han sin självbetitlade albumdebut och på den skivan var låten "Truly" med. Den stack direkt upp på förstaplatsen och sålde i miljontals exemplar.

Han jobbade med en mängd superstjärnor, skrev låtar till ett gäng andra och skrev We are the world tillsammans med Michel Jackson. Han lyckades med allt kan man säga.
dock var det till ett högt pris.

1987 tog Lionel en paus från turnerandet och musiken efter att ha jobbat otroligt hårt och han orkade inte mer. Han hade då skrivit en listetta varje år 7 år i rad. Hans far var dålig och gick bort 1990 och Lionel valde att i fortsättningen att jobba i ett mycket lugnare tempo. Han gav ut ett "Best of"-album 1992 och det var först i slutet av 90-talet som Lionel gav ut ett nytt studioalbum.

Dagens låt är från hans andra skiva, "Can't slow down", och det är titelmelodin vi ska höra.
En skön popfunk-pärla. På den skivan, med åtta låtar, var fem stycken superhits. Rätt bra ratio så att säga!


Lionel släppte sin senaste skiva 2012 där han sjunger sina hits tillsammans med ett gäng countrystjärnor.
Den gick upp till förstaplatsen på listorna och Lionel var tillbaka i matchen.
Vår svenska sångfågel Jill Johnsson sjunger "Sail on" hur vackert som helst tillsammans med Lionel.

För en månad sedan  berättade Lionel att hans första USA-turné på ett decennium kommer att start nu i september i Florida.
Han är en av de artister som fortfarande har en fantastisk röst, och kanske den som jag har hört live som sjunger allra, allra bäst. Absurt bra live-röst.


Lionel Richie – Can't Slow Down

The Commodores - The Assembly line

Världens bästa kommendörer!

För länge, lägen sedan gick det en massa goa gubbar på Tuskegee Institute i Alabama. Hälften spelade i gruppen The Mystics och den andra hälften i The Jays.
De slog sig samman till en grupp 1968, detta bara för att ha något att göra på fritiden, samt för att träffa brudar.

Gruppen utan namn kunde inte komma på något namn, för de var inte överens om de olika förslagen.
Detta gjorde till slut att de tvingades ta fram en ordbok, slå upp en sida på måfå och välja det namnet som de pekade på
Det blev The Commodores. Det var väldigt nära att det blev The Commodes.
Hade det blivit ett lite skojigare namn kanske?

De började spela på fester och klubbar i närområdet i Alabama men snart gav de sig ut på längre resor.
Commodores fick en spelning i New York men efter spelningen fick gruppen höra att de inte spelade rätt musik för stället. Lustigt nog fick de återigen chansen på samma ställe när de fick hoppa in i sista minuten för ett inställt gig.
De spelade för en full klubb utan sittplatser och det var galet ös på publiken  och gruppen fick direkt spelningar på klubben de kommande två veckorna.
Vad klubbägaren inte visste var att de hade fullt klubben till bristningsgränsen med sina kompisar och familjer. Rätt smart knep för att styra upp en lyckad spelning.

Lite senare gjorde de en audition för att vara förband för ett stort hemligt band. Commodores fick giggen, som visade sig vara förband till Jackson 5. Efter den lyckosamma turnéen blev de signade för Motown.

Sen sålde de miljontals skivor och levde lyckliga i alla sina dagar.

Här har ni min favoritlåt från deras debutskiva.
Hör hur härligt låten byggs upp mer och mer.
Fantastiskt!




Commodores – The Assembly Line

Eloise Laws - Love factory

Det här är så sjukt bra!

Lavern Eloise Laws är född i en väldigt musikalisk familj.
Hennes båda bröder Hubert, som är jazzflöjtist och Ronnie som jazzsaxofonist samt syrran Debra som sjunger.

Hon började spela in låtar för Holland-Dozier-Hollands olika skivetiketter men hade otur att släppa sitt första album "Ain't it good feeling good" precis när trion la ner Invictus.

Eloise släppte sen tre album på lika många bolag och i början av 80-talet slutade hon med soulen och började istället med musikaler.
Den Tony-nominerade "It ain't nothing but the blues" som hon medverkade blev en succé, hon var även en av de som skrev själva musikalen.

Hon återkom till musiken från musikalerna, om man nu inte kallar musikal musik, på slutet av 90-talet då hon spelade in två album på sin bror Huberts Scepterstein etikett.



Eloise Laws – Love Factory

Ted Taylor - Papa's gonna make love

Världens töntigaste låtnamn?

Men sicken pipa han har!

Austin Taylor, eller Ted Taylor som han kallade sig som artist, föddes 1934 i Okmulgee i Oklahoma där han skolades som gospelsångare av sina föräldrar. Ett tag var han med i gospelgruppen "The Mighty clouds of joy".


Han började sjunga i The Cadets på 50-talet och gick sen solo. Han fick lite midre hits men aldrig någon som direkt slog till ordentligt.

Han spelade in låtar på ett stort antal bolag, där de mest kända är Duke Records, TK och Okeh.

Det som ni kommer höra direkt är ju hans fantastiska falsett som sticker upp mot höjderna.
Magi!

Ted omkom i en bilolycka 1987 i Louisiana endast 53 år gammal.

Ted Taylor – Papa's Gonna Make Love

Cheryl Lynn - Got to be real

Världens bästa Cheryl!

Här är kvinnan som ni antagligen har hört sjunga tidigare utan att veta om det.

Lynda Cheryl Smith föddes 1957 i Los Angeles och började som ung sjunga i kyrkokören.

I början av 1976 var hon med på "The Gong Show", en lite crazy talangshow som inte gjorde något gott föäör någons karriär. Hon fick full pott men kom ändå tvåa efter en omröstning.
dock började skivbolag ringa henne.

Superproducenten Ahmnet Ertugun från Atlantic ville signa henne, men lyckades inte få till ett möte med henne så Cheryl skrev på kontrakt med Columbia Records istället.

Hon släppte sin första singel 1978 som var hennes störstya hit "Got to be Real", vilken skrevs av Cheryl, David Paich från Toto och Richard Foster.
Låten stack direkt upp på listorna och blev en stor hit.
Succéen med singeln gjorde att hon fick spela in ett helt album "Cheryl Lynn" som sålde i över en miljon exemplar.

Samtidigt som Cheryl spelade in skivan satt ett annat gött gäng gubbar i studion bredvid och filade på sitt
debutalbum. Det var Toto. Cheryl blev tillfrågad om hon kunde hjälpa till med lite bakgrundssång på en låt, och det kunde hon såklart. Det är henne ni hör på Georgy Porgy.

1981 producerade Ray Parker Jr. hennes andra listetta, "Shake it up tonight".

På 90-talet körade hon med bland annat Richard Marx och Luther Vandross.

En liten lustig detalj är att hon 2010 för första gången kom upp på englandslistan med "Got to be real". Den kom då upp till plats 70. Detta på grund av att låten användes i en tv-reklam för Marks & Spencer i England.



Cheryl Lynn – Got To Be Real

R.I.P. Bobby Bland

Världens bästa Bobby har gått ur tiden.

Robert Calvin "Bobby" Bland avled igår i sitt hem efter en tids sjukdom.

Han föddes 1930 i Tennessee och flytatde senare tillsammans med sin mor till Memphis där han började sjunga med lokala gospelgrupper.

Han började göra sig hörd på 50-talet i gruppen The Beale Streeters som också innehöll B.B. King och Johnny Ace, men hans begynnande karriär avbröts när han tvingades göra militärtjänst.

Han återvände till Memphis 1954 och 1956 började han turnera med Junior Parker.
Man kan säga att Bobby tog den svåraste vägen för att bli en av de stora inom bluesen. Han sjöng. Hans stora beundrarskara bestod mångt och mycket av kvinnliga fans.

Bobbys första stora nationella hit var "Farther up the road" 1957 som skrevs av  Joe Medwick.

På 60-talets drabbades Bobby Bland av en depression och började dricka allt mer.

Han slutade dricka 1971 och gjorde en omstart av sin karriär då hans skivbolag, Duke Records, såldes till ABC Record Group.
Detta ledde till att han fick tillgång till större promotion för sina skivsläpp. Nägra av hans största succéer kommer från strax efter denna tiden.

"This time I'm gone for good", slog till 1973  och med den singeln gjorde han återtåget in till listframgångar han inte haft sedan 1964. Lyssna på spotify-klippet nedan och hör hur fint han väver in andra låtar med sina mjuka stämma.



Bobby Bland – This Time I'm Gone For Good

1974 släppte han "Ain't no love in the heart of the city" som blev en top tio-hit på R'n'B-listan. Många nadra har gjort covers och samplat denna, exempelvis Whitesnake och Jay-Z.
På Bobby ursprungliga version är det även här hans otroliga röst som bär fram låten samtidigt som han kompas väldigt försiktigt av bandet.




Bobby Bland – Ain't No Love In The Heart Of The City

Samma år gjorde Van Morrison, som var ett stort fan av Bobby, en cover på hans "Ain't nothing you can do" som Van spelade in på sitt album "It's too late to stop now". Bobby har även varit gästartist på många konserter med Van.

På 80-talet började han spela in låtar på Malaco och samarbetade en hel del med sina gamle polare B.B. King.

Här har ni ett gött klipp där de två lirar ihop på Soul Train.



Vila i frid Bobby Blue!

O'Donel Levy - Bad, bad Simba

Världens bästa O'Donel!

Här har vi en grymt skön lirare, O'Donel Levy, som smeker sin funkiga jazzsoulgitarr ömt.

O'Donel växte upp i södra Baltimore och började tidigt lira jazz på sin gitarr.

Han har tyvärr itne fått så stort genomslag trots att han spelat med de allra största, exempelvis Jimmy McGriff, Miles Davis, Dizzy Gillespie.
O'Donel skrev också en hel del låtar, exempelvis för Luther Vandross och Herbie Mann.

Enligt rykten var han en komiker av rang och kunde dräpa publiken med skämt av Richard Pryors kaliber.
Ett av hans stående områden var att skämta om sitt namn och hudfärg.

Han bodde ett tag i Singapore och spelade på lokala jazzklubbar där under en tid.

Låten idag är sjukt svängig och det är Steve Gadd som lirar sina tajta trummor.



År 2006 sedan drabbades han av en stroke som han nu håller på att återhämta sig från.


O'Donel Levy – Bad, Bad Simba

Dan Greer - You're slipping away

Världens bästa countrysoul!

Det är väl änna gött med en lite ledsen countrysoulsång nu när sommaren står i full blom!

Vi återkommer till den lille godbiten Dan Greer och hans lite nasala stämma.
Hur ska det gå för honom med damerna?

Dan Greer – You're Slipping Away

R I P Darondo

R.I.P. Darondo!

En av soulen och funkens mer okända röster har tystnat.

Den mytomspunne Darondo, eller William Daron Pulliam som han egentligen heter, dog igår efter en tids sjukdom.
Egentligen är hans röst nog inte så okänd, han misstogs ofta för att vara Al Green, så väldigt många har nog hört hans "Didn't I" och antagit att det varit Al som sjöng.

Jag har tidigare skrivit om honom här, hur hans mystiska uppträdande och entré som förband till James Brown gav honom en massa rykten om att jobba som hallick vid sidan av.
Han sa att han var vaktmästare på ett sjukhus, men köpte en Rolls Royce inredd med bar, kom i minkpäls och diamantringar till konserten.
Darondo måste haft rätt  bra lön som vaktmästare.

Vila i frid Darondo!








Darondo – Didn't I

The Park – Burnin' Up (feat. Darondo) - Extended Version

Norman Connors - Take it to the Limit

Världens bästa Norman?

Den gamle jazztrummisen Norman Connors föddes i Philadelphia 1947 och började redan som ung att sätta sig bakom trumsetet. Det var rätt snabbt som han fattades att jazzen var något för honom.

Han fick en gång i tonåren spela istället för Elvin Jones som då lirade med John Coltrane under ett uppträdande i skolan och sedan dess var han fast. När han var runt femton började han smita in på jazzklubbar tillsammans med sina kompisar .

Som trettonåring  fick han träffa sin första idol, Miles Davis, och Norman började visa sin beundran och aktning för honom genom att klä sig precis som honom.

På universitet började han spela ännu mer, nu tillsammans med Jack McDuff bland annat.

När Norman var tjugo år gammal var han med på sin första skivinspelning tillsammans med Archie Shepp. Efter det spelade han med Pharaoh Sanders ett gäng år och 1972 släppte han sitt första album som bandledare.

Han spelade med Carlos Garnett, Herbie Hancock, Gary Bartz och Dee Dee Bridgewater.

När han 1970 signades för Buddha Records bytte han från mer jazziga tongångar till R&B. Flera av hans plattor har kända sånginsatser, såsom Phyllis Hyman, Michael Henderson och Jean Carn

Runt 1980 började Norman närma sig discon allt mer, och albumet ”Take it to the limit” blev en smärrre hit med singel med samma namn som albumet. Det är Adaritha som sjunger på låten.

2009 släppte han sitt senaste album, ”Starpower” som togs emot väl i kritikerkretsar. Det innehåller en mängd inhopp av diverse musikaliska storheter.

Norman Connors - Take it to the limit

Storgatans dag i Göteborg!

Mahognygaraget!

Här spelar jag i morgon soul, på Svea rikes nationaldag!

13:30 till 15:00 spelar jag världens bästa låtar på Storgatan 22.

Kom!

https://www.facebook.com/StorgatansDag

Världens bästa repris! Etta James - I'd rather go blind

Världens bästa repris!

Fick syn på denna otroligt bra live-versionen av Ettas stora hit "I'd rather go blind".
Skön ung snubbe på gitarr med ett gött gitarrljud, en gubbe i publiken som sjunger till Etta och inte minst, Etta själv.
Hon sjunger ibland utan mick och ändå fyller hon lokalen med sin otroliga röst!

Det är mumma det!



Etta James – I'd Rather Go Blind - live

Tom Browne - Funkin' for Jamaica

Världens bästa Tom!

Den unge Tom började spela piano som elvaåring och var inriktad mot den klassiska musiken.
När han på 70-talet gick på college fick han upp ögonen för jazzen, började spela trumpet och spelade senare med bland annat Lonnie Smith och Sonny Fortune.

Dagens låt, "Funkin' for Jamaica", toppade RnB-listan 1980 i USA och kom upp i top tio i England.
Det är Tonni Smith som sjunger så fint. Omar Hakim spelar trummor och Marcus Miller svängig bas.

På slutet av 80-talet försvann han från musiken ett tag, då han jobbade som pilot för att få pengar till sitt leverna.
Han återkom ca tio år senare och började spela in igen.



Han spelar fortfarande live lite överallt.

Tom Browne – Funkin' For Jamaica

Gregory Porter - 1960 what?

Världens bästa Gregory!

Gregory porter växte upp med att hans mor lyssnade på Nat King Cole och den unge herrn försökte efterlikna hans sångstil.
Fast hans största mål som ung var att bli proffs i amerikansk fotboll. Gregory fick ett stipendium för att plugga och spela på San Diego State University. Dock satte en axelskada stopp för dessa drömmar.

När han istället började uppträda på lokala jazzklubbar upptäcktes han av saxofonisten Kamau Kenyatta och han blev Gregorys mentor.
Kamau introduserade herr Porter till den kände jazzflöjtisten Hubert Laws, som lät Gregory sjunga på hans album "Remembers the Unforgettable Nat King Cole" från 1998. Under studioimnspelningarna med den skivan kom Huberts syster, soul och jazz-sångerskan Eloise Laws, förbi och hörde Gregorys fantastiska röst.
Hon ordnade då så att Gregory fick en av rollerna i musikalen "It ain't nothing but the blues", som även gick en sväng på Broadway.

2010 släppte Gregory sitt debutalbum "Water", som dagens låt är från.
Han skriver nästan alla låtar själv. Ett exempel från hans fantastiska penna är "1960 what?".
Jag slänger med en fantastisk remix i potten!
Lyssna på texten, väldans bra!




Gregory Porter kommer ni få höra mer utav, han kommer bli något stort!

Gregory Porter – 1960 What?

Gregory Porter – 1960 What? - Opolopo Remix

Bunny Sigler - Regina

Världens bästa Bunny!

Mr Emotion, eller Bunny Sigler som han kallade sig som artist.
Egentligen heter han Walter Sigler och föddes i Philadelphia den 27e mars 1941.
Han fick smeknamnet Bunny när hans mamma såg att han hade en fullt utväxt framtand. Hon tyckte att han såg ut som en kanin och efter det satt namnet.

Mr Sigler sjöng en väldans massa gospel i sina unga dagar. Allt eftersom han blev äldre började han sjunga med doo-wop-grupper i sin hemstad.
Fast hans dröm var inte att sjunga, utan att bli en professionell basketspelare. Dock satte en benskade stopp för hans dröm och han kastade sig då in med en passion och iver in i musikbranschen. Han började sjunga och spela både piano och gitarr på nattklubbar i området där han bodde.

En sommarnatt efter att han uppträtt satt Bunny vid sitt piano, nynnade och spelade samtidigt som han letade efter idéer till låtar. Ett lokalt producentpar hörde detta och tipsade Leon Huff om den unge talangen. Leon Huff hörde honom sjunga och blev så imponerad att han gav honom kontrakt direkt!

Bunny jobbade väldigt mycket med radarparet Kenny Gamble och Leon Huff, både som låtskrivare men även som producent. Hans egna inspelningar som artist var inte lika framgångsrika.

Han jobbade med flera av soulvärldens mest framgångsrika artister, och några av dom är: The O'jays, The Roots, Jackia Moore, Harold Melving and the Blue Notes, Barbara Mason, Billy Paul, Lou Rawls, Patti LaBelle för att nämna några.

Man måste ju säga att han har en sjukt snygg falsett!



Han har fortsatt att sjunga och skriva låtar i flera olika konstellationer. Bland annat tillsammans med Jay-Z.

Bunny Sigler – Regina

Ronn Matlock - You got the best of me

Världens bästa Ronn!

Ronn Matlock är en väl bevarad hemlighet inom modern soul eller kanske ibland lite mer åt discohållet.
Han har inte gjort så mycket väsen av sig och bara spelat in 1 album.
Innan han spelade in sitt album "Love city" tackade han två gånger nej till ett låtskrivarkontrakt med Motown!

Ronald "Ronn" Matlock föddes 15 september 1947 i Hamtramck Detroit och jobbade först som journalist innan han blev låtskrivare, som sedan ledde till en egen kort artistkarriär.

Ronn jobbade som låtskrivare långt innan han började spela in egna låtar.
Han har jobbat med artister som: Rick James, Eddie Kendricks, Shirley Ceasar, Keith Barrow, Bobby Taylor, The Originals och Norman Whitfield.

Lyssna på denna underbara produktion och Ronns mjuka fina mörka röst!



Han lever och frodas än, är skild och bor nu i Marietta Georgia. Ronn verkar fortfarande syssla med musik,
dock mest gospel för tillfället.

Ronn Matlock – You Got The Best Of Me - Remastered Album Version

Gene Harris - As

Världens bästa Gene!

Jazzkeyboardisten Gene Harris föddes 1933 i Michigan och spelade under många år tillsammans med Andy Simpkins och Bill Dowdy i trion "The Three Sounds". Trion var rätt poppis och spelade mellan 1956 och 1970 in en hel del för Blue Note och Verve.

Gene hade 1977, halvt bortglömd, pensionerat sig från turnerandet och spelade endast på ett hotell i Boise, Idaho, i samma stad som han hade slagit sig ner. Där blev han i början av 80-talet övertalad av Ray Brown att ge sig ut på vägarna igen. Han fortsatte att göra detta till 2000 då han tyvärr avled av njursvikt.

Herr Harris var känd för sin souljazziga stil med influenser av jazz och gospel.

Här hör vi Genes sköna lite slicka version av Stevie wonders "As" som han släppte 1977 på sitt album "Tone Tantrum".
Änna käckt!





Gene Harris – As

Clarence Carter - Do what you gotta do

Världens bästa Clarence!

Nu är det hög tid att vi återvänder till den gamla goe gubben Clarence och lyssnar på vad han har att bjuda på.

Clarence sjunger ut sin kärlek till sin kärlek, som vill vara fri.
Hans lite desperata uttryck är helt fantastiskt!
Underbart en fredag som denna!



Clarence Carter – Do What You Gotta Do

Aretha Franklin - Im in love (Alternate Vocal)

Världens bästa Aretha!

Det är vår och vad passar inte bättre än sjukt bra låt med Aretha som sjunger om hur kär hon är?

Lyssna på den här lite annorlunda versionen med godisgitarr som ligger och plockar i bakgrunden samtidigt som Aretha deklarerar sin kärlek.

Mumma som vissa säger!




Aretha Franklin – I'm In Love - Alternate Vocal - Let Me In Your Life Outtake

Jimmy & David Ruffin - Stand by me

Världens bästa brödrapar!

Nu har det varit tyst från mig rätt långe, detta på grund av jobbresor till så tråkiga ställen som Portugal.
Men nu är jag hemma igen, och då är det dags att lyssna på världens bästa brödrapar som sjunger smäktande soul!

Ja, ni har ju redan stiftat bekantskap med den ene av dom, David.
Han bror Jimmy har en lite mjukare sångstil och hade en rätt ok karriär vid sidan av sin bror med en dunderhit, "What becomes of the broken hearted".
Dock kom han aldrig upp i samma stjärnstatus som David, utan var mer i skymundan.

Här har vi deras version av låten "Stand by me" som de spelade in tillsammans på albumet "I'm my brothers keeper".

Det är olika versioner av den, så lyssna på båda och njut!

Nog om deta. Nu lyssnar vi!



Jimmy Ruffin – Stand By Me
Jimmy Ruffin – Stand By Me - Brothers Mix