Igår somnade Betty Wright in alldeles för tidigt, endast 66 år ung.
Ofta används order underskattad alldeles för frikostigt, men i detta fallet passar det väldigt bra in på Betty.
Hon är verkligen en underskattad sångerska som borde rönt mycket större framgångar.
Hon fick skivkontrakt som 12-åring, ja som tolvåring! Helt galet!
Första albumet släppte hon redan som 14-åring men det var först med "Clean up woman" som hon slog igenom, och då var hon ändå inte mer än 17 år.
När Betty var 14 hjälpte hon George och Gwen McCrea att få skivkontrakt,
Hon har producerat en massa album, skrivit låtar och varit bakgrundssångare på ett mycket stort antal album.
En fantastiskt sångerska, artist, låtskrivare och producent som gick bort i cancer alldeles för tidigt.
Här kommer några av mina favoritlåtar med henne.
Först Bettys egen version av soulklassikern "Open the door to your heart" med Darrell Banks.
Galet bra sväng och pumpande bas!
Nu på fredag, den 24:e januari, spelar jag, Sven-Eric och Otto de allra finaste bitarna på Studio HPKSM.
Mellan 20-21 blir det lite lugnare grejer, sedan blir det konsert med fantastiska MANX, och efter konserten sätter vi igång gunget på dansgolvet med en salig blandning av det mesta av det bästa!
21:00 Konsert med MANX, biljetter köper ni Här!!!!!!
För några dagar sedan var det Margie Josephs fantastiska version av låten som vi hörde, och nu är det dags för originalet, från originalen!
The Originals har kallats motowns bäst bevarade hemlighet. Kanske för att de körade för Stevie Wonder, David Ruffin, Marvin Gaye, Edwin Starr och antagligen de flesta artister från Motown under den andra halvan av 60-talet men aldrig fick något erkännande för det, de var ju inventarier på Motown.
Originalmedlemmarna i The Originals var baryton Freddie Gorman, tenor/falsett Walter Asbury Gaines, och tenorerna Craftman Plato Spencer och Henry "Hank" Dixon (och väldigt kortvarigt Joe Stubbs).
Som en av medlemmarna i Holland–Dozier–Gorman låtskrivar/producentteam (detta var före Holland–Dozier–Holland), var Freddie Gorman (som jobbade som brevbärare) en av de som var med och skrev Motowns firsta nummer 1 pop-hit "Please Mr. Postman", inspelad av The Marvelettes.
Gruppen spelade in en massa material på Motown under 60-talet men endast en låt släpptes som singel innan 1969, det var "Goodnight Irene" som släpptes 1966. den kom tyvärr aldrig upp på någon lista.
1969 däremot släpptes "Baby I'm for real"som Marvin Gaye skrev tillsammans med sin fru Anna Gordy Gaye och den blev en listetta! Det är Marvin som spelas trummor på den inspelningen.
1969 och 1970 hade The Originals sin storhetstid och sålde ett par miljoner skivor. Men sedan minskade framgången och de gav ut album fram till 1981 då de splittrades.
Nu är det väl ändå dags att höra i mitt tycke, deras allra bästa låt: Don't turn the lights off, från 1975.
De sjunger helt fantastiskt!!!
Missa inte vilken mäktig mustasch Freddie Gorman har!!
Max och Per har grävt i sina bottenlösa skivsamlingar och tar med det bästa de har till Bar Agrikultur för en resa till en svunnen tid och plats du önskar du upplevt. Vilket du får göra, på lördag.
De bästa låtarna ni inte visste att ni ville höra, eller kanske de låtar ni alltid velat höra men inte vågat fråga om?
Bar Agrikultur
Skånegatan 79
Lördag den 24:e augusti
2000-0000
Jesus föddes på Kuba den 28:e december 1951. Familjen tillhörde dom som protesterade mot Fidel Castros ökade kontroll och var efterlysta av regimen. Hans morbror blev slängd i fängelse i 18 år, Jesus föräldrar blev efterlysta och familjen flydde till ett kloster utanför Havanna där de bodde gömda i två år.
Till slut lyckades dom fly till USA och och hamnade i New Jersey.
Hans musikkarriär började faktiskt med att han blev ertappad med stöld, och hans mor gav honom en gitarr för att hålla honom borta från gatorna.
Han var med i gruppen "Brother to Brother" som hade en stor hit med Gils Scott Herons "In the bottle" och i "Shirley & Company" på deras superhit "Shame, Shame, Shame" där man hör honom skrika i bakgrunden. Att han ens var med som sångare på den låten var nästan en olycka. Hank Ballard som var en stor sångare på 50/60-talet var påtänkt men låtskrivaren och producenten Sylvia Robinson tyckte att gubben inte kunde sjunga längre och sa:
"This guy can't sing no more, he's too old. Go in there and shout a little bit.
Jesus beättar vidare:
"I was stoned out of my mind. Shirley started singing, then I started screaming and shouting, having a good time. You could look through the glass, and they're going crazy in there. Shirley started singing, then I started screaming and shouting, having a good time. You could look through the glass, and they're going crazy in there."
När han kom ut ur sångbåset sa Jesus att ok, nu hade vi skoj, men nu ska jag sjunga på riktigt. Sylvia svarade bara:"Nej! det var en perfekt tagning".
Så görs en hit!
Efter att ha hamnat i ekonomiska bekymmer och fastnat i drogträsket blev han kristen och sedemera pastor i sin egen kyrka i New Jersey. Jesus bytte då lite passande namn från Jesus till Jason, kanske så det inte skulle bli några missförstånd?
Han har även producerat och varit med och skrivit Nicky Newarkers fantastiska"Woman".
Men det är inte någon av dom här som som vi ska lyssna på idag.
Idag ska vi, som så ofta, höra på bubblande bas, coola congas och fantastisk sång.
"Please stay, don't go" har ett underbart driv och Jesus finfina sång.
Låten finns i två versioner, den som släpptes som originalutgåva(lite snabbare) och promon.
Av att promon inte släpptes som den är, är lite underligt, eftersom den är mycket mer mer spännande och roligare låt med mycket mer "påkostad" sång. Ja bättre helt enkelt!
Världens bästa September!
Dagens låt är verkligen dagens låt!
Earth, Wind & Fire har dom bästa scenkläderna, den högsta falsetten, den mest studsande basisten och de coolaste videoeffekterna. Glöm för allt inte lite härlig egyptologi!
Men varför fick inte vattnet vara med i bandnamnet? Trist!
Låten skrevs av Al McKay, Allee Willis och Maurice White. Willis gillade verkligen inte blaj-refrängen som låter typ "ba-dee-yaa" vilken Maurice White hade skrivit, och bad honom skriva om den.
"I just said, 'What the fuck does 'ba-dee-yaa' mean?' And he essentially said, 'Who the fuck cares?'
Lärdomen, skit i texten om det är bra sväng i låten.
Och vilken låt passar inte bäst på idag?
Det är ju den 21:e september!
Är det inte fantastiskt att dom sjunger om just ikväll?
1975 var Stevie Wonder redo att lämna musikindustrin och USA på grund av den amerikanska regeringens politik och flytta till Ghana för att jobba med funktionsnedsatta barn och ungdomar.
Mitt i förberedelserna för en avskedskonsert från hans musikaliska liv kom han på bättre tankar och skrev på ett 7-årskontrakt för Motown värt i runda slängar 1,5 miljarder kronor.
Han tog ett år ledigt från turnerande och andra framträdande och började fila på ett dubbelalbum.
Det var tänkt att släppas på hösten 1975 men blev ett år försenat och släpptes först i september året efter.
Det var en gigantiskt produktion och 130 personer var inblandade i inspelningarna!
Sista låten på detta fantastiska albumet är "Another Star" och det är en över 8 minuter lång njutning.
Låten har ett intressant upplägg.
Musiken är glad och medryckande, samba-ish känsla, men texten är mer nedstämd.
Stevie sjunger om sin kärlek, sin stjärna, som har lämnat honom och gjort honom hjärtekrossad och svårigheten att komma över henne (kanske en viss besatthet av henne?).
"For you, there might be another star
But through my eyes the light of you, it's all I see"
George Benson spelar finfin gitarr och scattar i bakgrunden
Bobbie Humphreys helt fantastiska flöjtsolo som nästan pågår halva låten är bland det bästa jag hört!
Det är Stevie som spelar trummor på inspelningen, och som han spelar!
Nu på lördag spelar jag världens bästa låtar kl 21-23 på Folks finfina fest.
Samtidigt har Gaia Padovan vernissage.
Lite mer info om utställningen:
The Smooth Reflection Series can be conceptualized as partially fragmented portraits where two different elements – 3D and analogue photography – emerge in unison. These techniques allow multiple dimensions to meet creating smooth reflections. A series of art work that speaks of a recounted time. A new space, where the two elements’ inherent desire to merge still become partially visible in each piece.
Gaia has photographed plants analogously, and has been working with 2d/3d graphics for the last two years. Initially experimenting with them separately until eventually she combined them. The result is demonstrated in the smooth reflections series; inverted sunsets in Italy with the backdrop of plants, in a soft 3d graphics that stabilize the work in a continuous line.