Nu har Aretha fått gå vidare till den eviga vilan.
Urkraften Aretha är orsaken till att jag började lyssna på soul. Det var något i hennes röst och kraft som inte gick att undgå. Man fastnade direkt, ville höra mer, hitta små nyanser av hennes röst och hitat små gömda drillar. Allt från upptempolåtar till lugnare saker fick mig att kapitulera. Hennes arv till stora delar av dagens musik är enormt.
Billy Preston sa det här för några år sedan och det summerar rätt bra vad hon var för många av oss fans.
“I don’t care what they say about Aretha. She can be hiding out in her house in Detroit for years. She can go decades without taking a plane or flying off to Europe. She can cancel half her gigs and infuriate every producer and promoter in the country. She can sing all kinds of jive-ass songs that are beneath her. She can go into her diva act and turn off the world. But on any given night, when that lady sits down at the piano and gets her body and soul all over some righteous song, she’ll scare the shit out of you. And you’ll know—you’ll swear—that she’s still the best fuckin’ singer this fucked-up country has ever produced.”
Här kommer min absoluta favoritlåt med Aretha. Hon sjunger så sjukt bra!
Den här liveversionen av Simon and Garfunkels "Bridge over troubled water" är ju också helt magisk!
