Terry Callier - I don't wanna see myself (without you)

Världens bästa Terry!

Terry Callier, vår vän på våren!
Denna folkgospelpärla kom 1982 och det svänger ju hejdlöst!
Tycker inte man behöver säga så mycket mer.
Lyssna istället!




Terry Callier - I don't want to see myself (without you)

Mary Clark - Take me I'm yours

Världens bästa Mary!

New York 1980.
Patrick Adams producerar den okända Mary och produkten blir en fantastisk mix av soul, disco, gospel och något reggaeliknande gung.
Låten gavs ut på den något obskyra etiketten La Shawn och sen hördes inget mer om den där Mary.
Men vilken låt!
Vilken låt!




Mary Clark - Take me I'm yours

Free Life - There's something better

Världens bästa Gospeldisco!

Free Life, det lite obskyra niomannabandet som bara släppte ett album, är en grupp som aldrig fick något direkt genomslag.
De producerades av Philip Bailey och en del av deras låtar på albumet har en tydlig influens av Earth Wind & Fires ljudbild (antaligen därför att Philip Bailey skrev en del av låtarna).

Dock är albumet inte så spännande, det är kompetent utfört, men inte mer än så.
Kanske för att Herr Bailey sparade de bästa låtarna till EWF?

Men, det är såklart ingen av låtarna på albumet som vi ska lyssna på idag, utan dagens låt är B-sidan på vad som antagligen skulle vara singeln som sålde in den nya skivan.
Nu blev det inte så, men vilken låt!
Det är Gospel, det är disco, det är magiskt!

Al Wilson - Somebody to love

Världens bästa groove!

Ibland hittar man pärlot hos artister man redan trodde man hade hört allt av.
Så är det med dagens låt.
Det är min hjälte Al Wilson som på sitt album "Weighing in" har med den här lilla godingen börjar som gospel men växer och blir tyngre och tyngre.
Underbart!

Trummisen och sångaren Al släppte albumet 1973 på Rocky Roads, men på den här skivan spelar han även gitarr. Vilket sväng låter växer upp till.
Samma år släppte han albumet "Show and tell" som blev en stor framgång och sålde platinum, men detta album ("Weighing in") smög rätt så obemärkt förbi.
Men det bör inte missas, och dagens låt är fantastisk!
Magiskt!




Al Wilson – Somebody To Love

Big Maybelle - That's life

Världens bästa Maybelle!

Maybelle Louise Smith, eller Big Maybelle som hon kallades när hon lanserades som artist, föddes passande nog den första maj 1924 i Jackson, Tennessee,
Som barn sjöng hon gospel och när hon kom in i tonåren bytte hon genre till Rythm & Blues. Hon blev professionell sångerska som tolvåring!!!!
Hon var även en framstående pianist som var med i ett antal orkestrar.

Big Maybelle gjorde solodebut 1947 men det var ingen vidare succé.
1952 skrev hon på för Okeh och då började det gå bättre.
Första hiten kom 1952 med "Gabbin' blues" som kom upp till en tredjeplats på Billboards R&B-lista.
1955 spelade hon in "Whole lotta shakin' goin' on" producerad av Quincy Jones, två år innan Jerry Lee Lewis version blev en megahit.

1956 släppte Big Maybelle sin största framgång, låten "Candy".

På 60-talet började det gå utför för Maybelle och hon drogs in i drogmissbruk och 1967 spelade hon in sin sista hit, "96 tears".

I början av 1972 föll hon i koma och vaknade aldrig.

Du bör lyssna på när bastuban kommer igång i den här låten, som på något sätt fungerar som extrabas. Helt fantastisk!
Fast mest av allt ska du lyssna på hennes röst.
Kraftig, rå och helt underbar.




Big Maybelle – That's Life

David Ruffin - I'm so glad I fell for you

Världens bästa David (igen)!

Dags för lite gospelsoul.

Hammond, kör och Davids melankoliska sångröst.
Fantastiskt!




David Ruffin – I'm So Glad I Fell For You

The Patterson Twins - Two wrongs don't make it right

Världens bästa tvillingar!

Nu är det äntligen dags, att få berätta om Estus och Lester.
Tvillingarna som föddes 1946 med 15 minuters mellanrum i Mississippi och heter Patterson i efternamn.

De kanske inte är så kända bland gemene man men några låtar de har spelat in är så otroligt bra!

De började sjunga i gospelgruppen The Southern Sons och fortsatte sedan själv och försökte slå igenom som The Soul Twins. Det gick väl inte superbra men de spelade några singlar.
Folk började få upp ögonen, och öronen, för bröderna och de signades av Malaco under namnet "The Patterson Twins".

1976 släppte de singeln "I need your love" med baksidan "Two things don't make a right" som skrivits av Phillip Mitchell. Dock hade den spelats in redan 1973 i Muscle Shoals studio i Alabama.

1976 flyttade de till Kalifornien och började skriva låtar och spelade även in lite smått och gott.
På 80-talet återvände de till gospelmusiken och släppte ett album

Det finns inget youtube-klipp på låten så ni får hålla tillgodo med spotifylänken.

Enligt rykten spelar de fortfarande.
Kanske du kan höra tvillingarna i bar nära dig snart?
Fast eftersom de sjunger gospel så kanske det inte är i baren du hör dom?
Här har ni iallafall deras youtube-kanal:
http://www.youtube.com/user/PattersonTwinsGospel?feature=watch


The Patterson Twins – Two Wrongs Don't Make It Right

Charlie Whitehead - Gazelle

Världens bästa instrumentala låt!

Den så gott som okände Charlie Whitehead har
Lite god soulfunk som har lite gospelinfluenser i refrängen är inte fel.
Vad sägs om denna lilla bit skriven av Jerry Williams, aka Swamp Dogg?

Den börjar lite lojt, men sen sätter den igång.
Låter det inte som han snor "Let's spend the night together" i en del av refrängen?
Jag älskar verkligen orgelsolot i slutet av låten.
Snygg melodislinga och skönt, rått orgelljud av Clayton Ivey samtidigt som blåset tuggar på.

http://open.spotify.com/track/4oUoPk8xrO8xa4GWUTdmao

Aretha Franklin - Don't play that song

Ja, vad ska man säga?
Det här är så sjukt bra så kommentarer är nästan överflödiga.

Låten skrevs av Ahmet Ertegün och Betty Nelson och spelades först in av Ben E King 1962.
Han fick också en hit med samma låt, då den klättrade upp till andraplatsen på R&B-listan.

Arethas version toppade R&B-listan i USA i  fem veckor. Hennes gospelgungande inspelning är en ren njutning för örat. Till skillnad från inspelningen på skivan är tempot höjt rejält i den här liveversionen.
Lyssna på den underbara basen som bara vandrar omkring lite planlöst.



Aretha Franklin – Don't Play That Song

Mavis Staples - Go down Moses

Världens bästa Mavis!
Mavis Staples föddes i Chicago 1939 direkt in i musiken.
Nästan hela hennes familj var en musikgrupp som leddes av hennes far, Pops Staples.
Mavis började i gruppen redan som sjuåring och "The Staple Singers" sjöng i kyrkor och var med i en radioshow varje vecka.

1956 fick gruppen en hit med låten "Uncloudy day" och 1957 gick Mavis ut ur high school. Det var då de började turnera på vägarna i USA.
De hade ett specielt sound med pappa Pops på gitarr och barnen Mavis, Cleotha, Yvonne och Purvis på sång. The Staple Singers kallades "Gods greatest hitmakers" för alla de låtar som slog.

De var otroligt populära gospelsångare som senare utvecklades till att bli de mest inflytelserika gospelgrupp i USA. Pops Staples var en nära vän till Martin Luther King Jr. och de kom att bli den grupp som gav medborgarrättsrörelsen ett soundtrack.

1968 blev gruppen signade till STAX och detta gjorde att Mavis fick möjlighet att spela in solomaterial.
Året efter släppte hon skivan "Mavis Staples".
Efter några år på STAX fick skivbolaget finansiella problem och hon bytte skivbolag tillsammans med sin familjegrupp till Curtis Mayfields Curtom Records.

På slutet av 80-talet hörde Prince henne i ett tv-program och beslutade sig för att signa henne till sin "Paisley Park"-label och har sedan dess sagt att han är hennes största fan.

1996 spelade hon tillsammans med multiinstrumentalisten Lucky Peterson in en hyllningskiva till sin gamla hjältinna Mahalia Jackson. Skivan består bara av de två, Mavis på sång och Lucky på piano eller orgel.
En helt fantastisk skiva där men inte klipper bort de små snuttar där Mavis andas mellan raderna, utan man hör hur hon tar i när hon sjunger. Fantastiskt!
Lyssna på hur mörk hennes röst är när hon går ner i tonhöjd (hon sjöng basstämman i Staple singers som barn) och hur skön orgeln är i solona. Hur hennes röst river och klöser när hon tar i. Precis som det ska vara!

Tyvärr finns ingen video på den här låten, men lyssna på Spotifylänken och njut!

Jag har haft förmånen att höra henne live bara för några år sedan, då hon sjöng på Trädgårn i Göteborg. Denna korta underbara kvinna sjöng så alla tystnade samtidigt som hennes syster backade upp henne på körsång. Hennes röst är fortfarande helt magisk!
Mavis Staples – Go Down Moses

Dorothy Norwood - There's got to be rain in your life

Gospel eller southern soul?
Svårt att avgöra, men sjukt bra är det iallafall.
Dorothy började sjunga tillsammans med sin familj och strax efter att hon fyllt åtta började de turnera runt i USA. När hon var 21 år gammal blev det Mahalia Jackson som tog med henne på turnéerna istället.

I början av 60-talet var hon en av medlemmarna i The Caravans, men 1964 gick hon solo.
Hon har släppt över 48 stycken album och varit artist i nästan 50 år. Inte illa.

1972 turnerade hon i USA med Rolling Stones och har kallats "The worlds best storyteller" eftersom hon gillar att hålla långa anföranden mellan alla låtar hon sjunger live (och på skiva).

Lyssna och njut!



Slänger in en galet bra bonus av samma sköna kvinna:




2008 släppte hon en skiva på Malaco Records tillsammans med en masskör.
Den gick direkt upp till förstaplatsen och sålde guld, så nog är hon fortfarande populär i USA och Dorothy turnerar rätt flitigt fortfarande.

Dorothy Norwood – There's Got To Be Rain In Your Life

Rance Allen Group - Let This Music Get Down In Your Soul - Long Version

Världens bästa break!
Lite mer av en go gäng som man säger i vissa delar av Sveriges land.
Rance Allen går in på discosvängen, och oj vad det svänger.

Tillsammans med brorsan Tom på trummor och en annan bror vid namn Steve på bas ger de järnet, samtidigt som de backas upp av Stax rytmsektion. Sväng? Ja!
Allt detta samtidigt som Rance själv hoppar mellan oktaverna med sin falsett och jammar på sin gura.

Njut av den sköna långa versionen och det underbara breaket!

http://open.spotify.com/track/2mQS8qFI6aSbp2arnSYT5H

Al Green - People get ready

Mer av världens bästa Al!

Igår var det soul.
Idag blir det gospel!
Mer Al Green är allt vad vi behöver.
Här kör han en go version tillsammans med sina körsångerskor i ett liveframträdande i slutet av 70-talet eller början av 80-talet..
Det funkar, eller vad säger ni?

Al Green – People Get Ready

Albertina Walker - Just a closer walk with Thee

Världens bästa discogospel?

Här har vi en av de största av alla gospelsångerskor någonsin.
Albertina Walker föddes i Chicago 1929 som yngst av nio barn.
Hon började sjunga i väldigt ung ålder och när hon var tonåring tog Mahalia Jackson med henne på turné, och var hennes mentor och beskyddare.
Mahalia tyckte att hon skulle skapa sig ett namn själv, och sa till henne att gå solo.
Albertina grundade då "The Caravans". Några andra som varit med i The Caracans är gospelgiganter som Shirley Ceasar, Inez Andrews, Dorothy Norwood, Cassietta George och 1966 ingick även den kommande discodivan Loleatta Halloway i denna grupp, då som ung oprövad sångerska i sina senare tonår.

En gammal klassisk gospellåt i nya kläder.
Lyssna på det här, i gränsen någonstans mellan soul, disco och gospel.
Fantastiskt bra är det iallafall!



När hon skulle fira sin 81:a födelsedag gick det rykten om att hon hade avlidit, då hon varit sjuk en längre tid.
Lite skämtsamt la hon då upp ett meddelande på Facebook där hon skrev att hon fortfarande var högst levande, vad än andra hade sagt.
Tragiskt nog avled hon bara några månader senare

Albertina Walker – Just A Closer Walk With Thee

Jim Ford - Sounds of our time

Världens bästa låtskrivare!
Världens jobbigaste människa?


James Henry Ford föddes i koldistrikten i Johnson County, Kentucky. Många tror att han föddes i Harlan County, på grund av hans skiva med samma namn, men han tyckte att grann-countyt lät bättre. Områdena låg så nära varandra ändå, så det spelade ingen roll att han bytte namn, tyckte Jim.
Han hade en väldigt tuff uppväxt tillsammans med åtta halvsyskon och hans gruvarbetande far som tjänade en extraslant genom att tillverka illegal sprit. Han bodde ett tag hos sin stränga mormor men klarade inte av hennes uppfostringsmetoder och flydde ofta, enligt honom själv,  till sin kompis Loretta Lynn, countrystjärna i sin linda.

Bodde på 60- och 70-talet ihop med Marlon Brandos ex och således styvfar till Brandos barn.

Det sägs att han en gång i början på 70-talet steg av planet i London med kokain till värdet av en miljon dollar runt midjan. Hans beroende av drogen var ingen hemlighet och det var den som antagligen gjorde honom mer lynnig än dom flesta. Det var väldigt få personer som han umgicks med, och det var antagligen lika få som orkade umgås med honom.

Bodde ett tag hos sin polare Sly Stone när han inte hade någonstans att bo. Antag att de två tog en del droger ihop, eftersom både han och Sly försvann i ungefär lika lång tid från musikscenen, bara runt 30 år.
Sly Stone kallade honom "The funkiest white man I know", och nog svänger det.
Han slog aldrig igenom som artist själv, men många låtar åt andra blev det.
Han skrev Temptations hela album "Wings of love" själv.
Bobby Womacks världshit "Harry Hippie" och Aretha Franklins dänga "Niki Hokey".
Han musikstil är svår att beskriva, men det är en salig blandning av soul/country/gospel/funk.

Denna låt låg i en platskasse i Jim Fords husvagn i över TRETTIO år innan två svenskar knackade på hans dörr och fick lov till en pratstund, efter att ha ängnat många år att spåra honom. Efter en del övertalning fick de köpa alla kassetter i plastkassen, och det var ungefär så många låtar som skulle kunna fylla 30 cd. Så räkna att höra mer av honom trots det tråkiga som hände på hösten 2007.
Det är gospelstämning, orgeln ljuder mjukt i bakgrunden. Kören sjunger lite spretigt. Lite "call-and-respons". En hamrar på pianot (Dr John månne?).
Låter som hans vän Bobby Womack sjunger bakrundssången.
Mums!



I november 2007 hittades han död i sitt hem.
Det tråkiga är att han just hade blivit sugen på att spela musik igen, på grund av det stora intresset för hans person och alla underbara låtar han skapat.
Det var bokat konserter med honom i London året efter.

Jim Ford – Sounds Of Our Time

Samt en bonus:
Jim Ford – If There’s A Will There’s A Way

The Rance Allen Group - (There's gonna be a) Showdown

Världens bästa Rance sjunger världens bästa gospel!
Det är inga småkillar vi snackar om här, som ni ser.
De behöver allt magstöd som de kan få, så som dom sjunger.

The Rance Allen Group bestod av bröderna Rance (sång, piano och gitarr), Tom (trummor) och Steve (bas). Ibland hoppade även en fjärde bror, Esau, in på percussion. Hela barnaskaran är på tolv barn!

Rance, född 1948, började som femåring att predika och sjunga gospel hemma i Monroe, Michigan under namnet "Little Rance Allen - The Boy Preacher".
Den stora familjen gick till kyrkan nästan varje dag och för att hålla deras intresse vid liv åkte deras farmor till en pantbank och köpte gitarrer, trummor och förstärkare. Rance lyssnade på skivor med bland annat James CleveRay Charles och lärde sig på det sättet att spela piano vid sju års ålder. Han fortsatte med gitarren två år senare och lärde sig spela genom att lyssna på Chuck Berry. På scen använde han många av Chucks karaktäristiska showknep. Hans farföräldrar fungerade som hans manager. Men samtidigt som han blev bra rent musikaliskt så saknade han livet som vanligt barn, han fick inte gå ut och spela baseball eller leka som de andra barnen i kvarteret.
Tjugo år gammal startade så Rance tillsammans med sina bröder The Rance Allen Group.
De spelade in en singel på ett lokalt skivbolag (som drevs av en lokal skivaffärsägare), men distributionen var så dålig att de tvingades att ha med sig skivorna i instrumentfodral och sälja på sina konserter.

1971 deltog de i en gospeltalangtävling i Detroit och vann förstapriset. I juryn satt då Stax-promotorn Dave Clark som gillade vad han hörde så mycket att han fixade till en skivinspelning endast fyra timmar efter framträdandet, som senare köptes av Stax.

Första konserten som STAX bokad gruppen till var som förband till Isaac Hayes, med en publik på ca 12000. De fick med sig publiken och framgången var ett faktum.

1972 uppträdde de på Wattstax-galan, i gospelavdelningen av showen.
Det som är så fantastiskt med gruppen är deras underbara kombination av gospel, soul och rock.
Men när Ray Charles tog gamla gospeldängor och ändrade dom till sekulära hitar tog Rance Allen Group och gjorde soul, funk och rock till gospel.

På åttiotalet grundade Rance en egen kyrka i Toledo, Ohio och turnerade mycket med en gospelshow samtidigt som han predikade.

Det bästa av allt är dock Rance fantastiska falsett!
Jag tror inte det finns någon bättre.
En recensent i San Fransisco skrev att Rance nådde upp till toner som andra artister bara hört talas om.



Trion turnerar än, dock spelar de nu inte längre instrumenten själva utan har kompmusiker.
Snart är dom kanske på en scen nära dig?

Rance Allen Group – (There's Gonna Be A) Showdown