Lagom till ju så är det väl otroligt passande att ha en låt med någon som heter Merry?
Dagens låt är en cover på Friends of Distinctions stora hit från 1970.
Merry spelade in den 1971 och hennes version är en lite mer släpig och helt underbar pärla!
Året var 1970, i New York stod regnet som spön i backen och studiotrummisen Bill Curtis hade en tanke att kombinera New Orleansjazz med funk. Han samlade ihop ett gött gäng. Det var gitarr, bas, trumpet, saxofon, flöjt och keyboard.
Fatback band började spela vad de kallade "Street funk".
Senare kom det mer gitarrister och congas.
De signades till Perception records, släppte några singlar och album men inget blev någon direkt stor hit.
I mitten av 70-talet blev de mer orienterade av disco och släppte singlarna "(Are you ready) do the bus stop" och "(Do the) spanish hustle". Dessa blev mycket populära på klubbarna och kom nästan ändra fram till top ten.
1979 släppte bandet låten "King Tim III (Personality jock)" som sägs vara den första kommersiella hiphopinspelningen eftersom den släpptes några veckor innan Sugarhills Gangs "Rappers delight".
1980 kom deras största hit med låten "Backstrockin".
Men, självklart är det ju ingen av dessa som det handlar om idag.
Istället handlar det om låter "Let the drums speak" från 1975 och albumet Yum Yum.
Ett härligt groove i trummor och bas, ett torrt blås och moll.
Kan det bli bättre?
Nej.
Delia Juanita Warrick föddes den 25:e september 1942 i New Jersey.
Hon var syster till Dionne Warwick, systerdotter till Cissy Houston och kusin med Whitney Houston.
När Dee Dee var ung sjöng hon tillsammans med sin syster Dionne och moster Cissy i en kyrkokör i Newark. De bildade senare en gospeltrio där de kallade sig the Gospelaires.
En kväll 1959 då de sjöng på Apollo Theater blev de två systrarna kontaktade av en skivproducent och började jobba som körsångerskor.
1963 började Dee Dee på sin långa men inte så speciellt framgångsrika solokarriär.
Samma år spelade hon in vad som sägs vara den första versionen av "You´re no good", som Linda Ronstadt skulle få en listetta med elva år senare.
Några år senare spelade hon in "I (who have nothing at all)" men det blev ingen vidare framgång.
1965 började hon spela in för Mercury och Ed Townsend producerade. Det var där hon året efter, 1966 fick sin största hit med "I want to be with you". Den kom upp till 9:e plats på R&B-listan, och nästan upp på poplistan där den hamnade på plats 41.
Nästan singel från den skivan var "I´m gonna make you love me" som samma år kom upp till en 13:e plats på R&B-listan och bara plats 88 på poplistan.
1970 blev hon signad till Atco och skulle spela in ett album, men det blev bara fyra låtar . Dessa gavs inte ut utan ställdes i någon hylla och Dee Dee åkta till Miami för att spela in låtar med Dave Crawford och The Dixie Flyers. Albumet "Turning around" blev en top tio-hit men Dee Dees karriär gick nedåt.
I oktober samma år spelade hon in tio låtar i Muscle Shoalsstudion. Endast tre av de låtarna gav ut, där endast en, "Suspicious Minds" blev hennes sista R&B-hit 1971.
Sommaren 1971 spelade Dee Dee in vad som kom att bli hennes sista låtar på Atco, varav en är dagen låt, den fantastiska "Everybody's got to believe in somebody".
Dee Dee hade levt ett tufft liv, hon var drogberoende under många år och hon somnade in på ett hem i New Jersey med sin syster Dionne vid sin sida 2008.
Det är precis vad den här låten handlar om, och det är våra favorithattar som sjunger!
Igår landade den här fina skivan på mitt hallgolv, som jag har väntat!
Som ni ser så är det inte bara jag som är väldigt glad, gubbarna i The Tams är otroligt glada å mina vägnar!
Lyssna på den fantastiska bubblande basen (ja jag älskar en bubblande bas!), den lite raspiga sången och den fantastiska upptakten till refrängen! Det är så jag smälter!
Bobby Caldwell skrev och spelade in låten 1978, Roy Ayers gjorde en cover 1979, men jazzgitarristen Michael Boothman spelade in den här fantastiska versionen på Trinidad 1980.
Det är mellantempo, luftig disco korsat med ett souljam och sångerskan Charmaine Forde smeker fram orden. Kan det bli bättre?
Michael som kommer från Trinidad spelar först och främst gitarr, men har turnerat med flera världsstjärnor som basist och trakterar även piano.
Redan som 14-åring bildade han en grupp som hade lite lokala hits.
Han har jobbat med nobelpristagare, calypsodrottningar, blueslegendarer och är också en erkänd konstnär.
New York 1980.
Patrick Adams producerar den okända Mary och produkten blir en fantastisk mix av soul, disco, gospel och något reggaeliknande gung.
Låten gavs ut på den något obskyra etiketten La Shawn och sen hördes inget mer om den där Mary.
Men vilken låt!
Vilken låt!
Free Life, det lite obskyra niomannabandet som bara släppte ett album, är en grupp som aldrig fick något direkt genomslag.
De producerades av Philip Bailey och en del av deras låtar på albumet har en tydlig influens av Earth Wind & Fires ljudbild (antaligen därför att Philip Bailey skrev en del av låtarna).
Dock är albumet inte så spännande, det är kompetent utfört, men inte mer än så.
Kanske för att Herr Bailey sparade de bästa låtarna till EWF?
Men, det är såklart ingen av låtarna på albumet som vi ska lyssna på idag, utan dagens låt är B-sidan på vad som antagligen skulle vara singeln som sålde in den nya skivan.
Nu blev det inte så, men vilken låt!
Det är Gospel, det är disco, det är magiskt!
Här kommer han igen, den fantastiska smörsångaren från Chicago med den djupaste rösten, Lou Rawls!
1974 spelade han in ett album på Bell Records och då hade han med den här fantastiska versionen av Hall & Oates "She's gone".
Det här är ren soulmagi!
Ibland hittar man små guldkorn när man minst anar det, och det gjorde jag förra veckan när jag köpte en gammal samling med Hall and Oates.
Med på samlingen var några låtar jag inte hört tidigare.
Och då dök den upp, dagens låt.
Perfekt popsoul!
Saint Tropez var liksom många andra discogrupper på 70-talet en producentprodukt.
Det var producenterna Laurin Rinder och W. Michael Lewis som satte ihop Saint Tropez.
De hade tidigare haft framgångar med grupperna El Coco och Le Pamplemousse.
1977 formade de gruppen och det som utmärker musiken är mastig symfoniorkester och en tajt discobakgrund. Producenterna spelar alla instrument själva.
Jag tror man skulle kunna kalla deras musik sensuell discosymfoni.
Sen är det såklart ibland vissa inslag av soul.
Dagens låt är den fantastiska "Hold on to love", som även har samplats av Cee Loo Green mer eller mindre rakt av. Fast jag förstår honom, rytmen och den mjuka discokänslan är fantastisk!
Här kommer en riktigt skön låt av låtskrivargeniet Jim Ford, på hans tredje album som aldrig släpptes när det var tänkt, utan fick vänta i 36 år på utgivning.
Varför det inte gavs ut tvistar de lärde om, men Jim var inte direkt den lättaste personen att samarbeta med.
Men strunt i det, lyssna istället på denna lilla soulpoppärla!
Tom James Brocker föddes den 25:e augusti 1942 i Austin, Texas.
När han gick i high school var han en lovande längdhoppare med ett distriktsrekord på 7,32 meter.
Samtidigt som han idrottade sjöng han lead i en grupp som uppträdde i området runt Austin.
På hösten 1961 flyttade han till San Fransisco och gick på college.
Han gick klart skolan och började samtidigt jobba som han fortsatte slita med att nå fram som sångare och låtskrivare.
I slutet av 60-talet fick han ett kontrakt på 20th Century Foxs musikavdelning som sångare, låtskrivare och arrangör tillsammans med Barry White.
Han skrev bland annat Gloria Scotts "What am I gonna do"
1974 släppte Tom sitt enda album och det blev ingen direkt succé i USA, men i Europa rönte det större framgångar.
Det här är verkligen en helt fantastisk låt och man hör hans nestor Barrys ömma hand i produktionen.
Toms få inspelade låtar har samplats av bland annat Jay Z i hans Girls, Girls, Girls
Han avled i maj 2002 endast 59 år gammal.
Blunda!
Tänk er att ni går på stan i ett lugnt tempo när livet är som bäst.
Det är varmt, solen skiner, folk du möter ler, och allt känns fantastiskt.
Precis den känslan får jag av det här introt och resten av låten.
Han är för go den där Luther!!!
En fantastisk gitarr som spelas av Jojje Wadenius och Michael Jackson sjunger bakgrundssång.
Först lite blås, sen drar det igång!
Underdog som kom på Familjens första platta "A Whole new thing" är verkligen helt fantastisk!
"A whole new thing" blev ingen försäljningsuccé och tog sig inte ens in på albumlistan.
Kritikerna tyckte det var för svårlyssnat, kanske på grund av att Sly mixade väldigt mycket mellan musikgenrer och blev ombedda att göra ett mer kommersiellt album.
Alla låtar på "A Whole new thing" spelades in live i studion, precis som det ska vara.
Den goe Terry som gick bort för några år sedan hade en ton som få, mer som att han sjöng ett instrument än som en vanlig sångare.
Blandningen av folk, soul, och jazz är oemotståndlig.
Lyssna bara på det här:
Efter lite bloggsemester är det dags att igen gå på världens bästa låtar,
och det passar nog inte bättre än att börja med en mysig two stepper från 1980.
Gene Chandler har en liten stilla undran i vimlet.
Hade du tvättid på alla hjärtans dag?
Tycker du det är kallt och tråkigt i februari?
Låt då Per Lovén och Erik Höök värma dig med den varmaste soulen, de mest sorgsna textraderna och de mest bubblande kärleksförklaringarna.
Helt enkelt den bästa musiken, världens bästa låtar.
Bjud med alla du känner, kom ta ett glas, kanske lite dans och njut av musiken!
William Franklin Howard den andre (mäktigt namn, eller hur?) föddes i Detroit 1950.
Han började sjunga som ung inspirerad av sin bror som hade en grupp, och i high school startade Wee Gee han en grupp som hette Sir Primes.
William sjöng andretenor och baryton och var mycket inspirerad av David Ruffins sångstil.
Han var medlem i The Dramatics mellan åren 1968 och 1973 samt mellan 1986 och 1989 då det var återförening av gruppen.
Men dagens låt är hans egna lite mer moderna version av låten, som han gav ut 1983.
Wee Gee släpte bara ett soloalbum 1980 som tyvärr inte blev någon vidare succé.
Strunt i det, lyssna av hans härliga sång, studioteknikerns faiblesse för rök och Wee Gees mysiga låååångsamma dans. Det kan ju tilläggas att de två dansarna freestylar rätt härligt också.
Wee Gee avled endast 49 år gammal år 2000 i New York.
För ett par år sedan när jag bodde i Tokyo vandrade jag ensam på stan efter att ha ätit middag.
Jag irrade nästintill planlöst omkring innan det var dags att gå hem och lägga sig.
Det var söndag kväll och jag skulle tidigt nästa morgon pendla ut till en förstad för att jobba.
Då hör jag musik, väldigt bra musik, som strömmar ut från något ställe. Det är svårt att identifiera var det kommer ifrån.
Är det skivbutiken som jag går förbi?
Nej, det är det inte.
Är det någon av restaurangerna eller barerna?
Nej, inte det heller.
Så ser jag en smal trappa ner till en källare, eller kanske ett cykelgarage.
Jag går lite försiktigt ner och hör musiken tydligare.
Där sitter en ensam kille i kassan och jag betalar och går in.
Väl inne möts jag av rätt mycket blickar, det är nog inte varje dag det kommer ner svenska jättar till den här klubben. Jag beställer en öl och börjar småprata med de som är där, vilket inte är så lätt, eftersom de flesta inte kan engelska.
Jag har hittat en liten källarbar som huserar olika klubbar, och just denna kvällen är det ett gäng på sju dj:s som håller låda. Och ja, musiken är fantastisk!
Då hör jag dagens låt, och jag frågar direkt, vem är det här? Det låter ju magiskt!
Han som spelar skivan kan inte engelska men hans fru tolkar åt mig.
Jag frågar om jag får köpa skivan men han vill inte sälja den.
Men efter en stund kommer han fram till mig igen och vill istället ge den till mig.
Jag blir överlycklig och tackar, bugar och säger alla snälla ord jag kan på japanska (jag kan tyvärr inte så många).
Det blev en väldigt sen kväll och jag kom tillbaka till den här klubben många gånger efter det och spelade tillsammans med dom någon gång.
Mannen som sjunger, heter Tatsuro Yamashita, en av Japans mest populära artister.
Han föddes i Tokyo i Ikebukuro 1962 (samma stadsdel som klubben ligger i).
1973 startade han bandet Sugar Babe som släppte ett album 1976, sen splittrades gruppen och Tatsuro gick solo. Hans första skivor sålde inte så bra, men efter några år så slog han igenom ordentligt!
Som soloartist har han gett ut 17 album, mer än 40 singlar och otaliga återutgåvor och samlingsalbum.
Dagens låt kommer från hans första soloalbum, Circus Town, där ena sidan spelades in i New York med musiker därifrån och den andra sidan på samma sätt, fast i L.A.
Lyssna och njut!
Här är även en liveversion av samma låt: Windy Lady
