onsdag 21 mars 2012

Flaming Ember - Westbound No 9


Världens bästa glöd!
Och detta från ett gött gäng vita killar från Detroit, det kunde man inte tro.

Gruppen bildades i mitten av 60-talet och hette då The Flaming Embers. Det var först 1969 som gruppen av någon anledning skrotade s:et på slutet av namnet och släppte låten "Mind, body and soul" vilken kom upp till plats 26 på poplistan. De var då signade av Holland-Dozier-Hollands Hot Wax, tidigare hade de varit signade av diverse mindre Detroitbolag.

Året efter fick de en lika stor hit med "Westbound number nine" och lite mindre framgång med "I'm not my brothers keeper". Låtarna är skrivna av det mystiska teamet Dunbar-Wayne. Det är som ni antagligen redan anat pseudonyn för HDH. De kunde av lagliga själ inte skriva låtar åt andra än Motownartister under en viss tidsperiod under och efter sitt kontrakt med Motown.
Detta var deras sätt att komma undan det problemet.

Dock var framgångarna inte så stora, så när Flaming Ember försökte följa upp med en ny singel 1971 blev det inget vidare och gruppen upplöstes 1972.

Dock fortsatte ungefär samma band, dock med nytt namn, nu "Mind, body and soul", att spela på barerna runt Detroit.

Det sköna med de hör killarna var att de med sin blåögda soul verkligen tar i, det är lite mer skitigt, lite råare och samtidigt har de med lite mer psykedeliska saker som klockspel och sitar. En härlig mix!
Vissa av deras låtar är mer rock än soul.

Ett vanligt missförstånd är att att Flaming Ember är en svart grupp. Det trodde jag själv när jag först hörde dom, innan jag fick se gruppen på foto.
När Eddie Holland skulle släppa gruppens skiva i L.A. var det två radiostationer som vägrade spela vita artisters låtar. Holland väntade tills "Westbound No 9" spelades mest på just dom två radiokanalerna, utan att visa något omslag eller bild, eftersom han visste att de inte skulle spela låten. Först när den blev väldigt populär hade han releasfest för albumet och de något snopna ägarna till radionkanalerna.

Här kommer den finfina biten med lite intervju innan.
Sicken underbar frisyr han har, Jerry Plunker, som egentligen är trummisen i gruppen, med en så bra röst!



Ni måste ju även se och höra en annan av deras underbara låtar.
Kolla kläderna, och njut av den sjukt bra låten.
Bara det att dom sjunger sjunger sista refrängen på franska är ju magiskt!



Gruppen återförenades för en konsert 2004 och spelade in en CD men har inte spelat så mycket efter det.

Flaming Ember – Westbound No.9





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar