Lee Moses - Reach out I'll be there

Världens bästa Moses!

Nu idag, på sommarens sista dag, tar vi en fram en riktig pärla!
Här har vi en go gubbe som de flesta tyvärr aldrig har fått lyssna på. Kanske är en av orsakerna att han endast spelade in ett album och en handfull singlar som inte blev några större framgångar.

Lee föddes i Atlanta 1941 och spelade på 50-talet ett antal år på den lokala klubbscenen innan han flyttade till New York. Där började han jobba som studiomusiker med Johnny Brantley.
Han var en uppskattad sessiongitarrist och spelade bland annat tillsammans med Jimi Hendrix innan den då unge gitarrhjälten slog igenom.

Det allra bästa med den här inspelningen är att det känns som de bara jammar i studion (det är inte helt omöjligt att de bara gjorde det) och råkade ha igång bandspelaren. Det är oploerat, rått, lite smutsigt men helt underbart. Han gitarrsolo i den andra halvan av låten har lite skavanker, men det gör det hela så mycket bättre. Lee liksom vill få ut så mycket av gitarren att fingrarna snubblar på strängarna.

Han var mest känd  för sitt smutsiga och råa gitarrljud, men även för sin sköna soulröst.
Lyssna på det här, gillar du det inte har du tyvärr dålig musiksmak. Det är magiskt!


Han flyttade senare hem till Atlanta igen och fortsatte spela på klubbar där. 1997 avled han efter att ha försvunnit från musikscenen några år tidigare.

Lee Moses – Reach Out, I'll Be There

Martha Reeves & The Vandellas - Bless You

Världens bästa Martha igen!

Vi har en catchy refräng, en smörig vers, struttig och underbar bas samt grymt komp.
Då blir summa summarum såhär bra:

Martha Reeves & The Vandellas – Bless You - Single Version

Hall and Oates - I'm just a kid

Världens snyggaste mustasch!

Nu var det alldeles för länge sedan vi hörde något av Daryl F Hall och John W Oates.
Så här har vi den härliga duon som gör sig så bra på bild.
Men det är ju inte bara deras blick för det bildliga som vi gillar, utan i första hand musiken vi är ute efter.

Här kommer en skön bit, kanske en av deras mindre kända alster.
Men galet fin.
Lyssna på trummorna, så härliga de är, och vilken refräng sen!
Så snygga melodier.
Det är så man vill äta upp dom!
Sen vill ju alla killar ha en sådan mustasch som unge John har på bilden ovan, det är bara det att ingen vågar erkänna det.



Hall and Oates – I'm Just A Kid [Don't Make Me Feel Like A Man]

Dorothy Norwood - There's got to be rain in your life

Gospel eller southern soul?
Svårt att avgöra, men sjukt bra är det iallafall.
Dorothy började sjunga tillsammans med sin familj och strax efter att hon fyllt åtta började de turnera runt i USA. När hon var 21 år gammal blev det Mahalia Jackson som tog med henne på turnéerna istället.

I början av 60-talet var hon en av medlemmarna i The Caravans, men 1964 gick hon solo.
Hon har släppt över 48 stycken album och varit artist i nästan 50 år. Inte illa.

1972 turnerade hon i USA med Rolling Stones och har kallats "The worlds best storyteller" eftersom hon gillar att hålla långa anföranden mellan alla låtar hon sjunger live (och på skiva).

Lyssna och njut!



Slänger in en galet bra bonus av samma sköna kvinna:




2008 släppte hon en skiva på Malaco Records tillsammans med en masskör.
Den gick direkt upp till förstaplatsen och sålde guld, så nog är hon fortfarande populär i USA och Dorothy turnerar rätt flitigt fortfarande.

Dorothy Norwood – There's Got To Be Rain In Your Life

Loleatta Holloway - Catch me on the rebound

Världens bästa disco?

Idag ska vi lyssna på världens bästa discosångerska. Punkt.
Loleatta Holloway föddes 1946 och började i sin ungdom att sjunga gospel.
det blev senare mer soul och efter det gick hon 1976 till skivbolaget Salsoul och slog ignom stort med sina discodängor. Hon har en röst som känns. Det är inget mesande här, utan full spätta, även om det är en ballad det handlar om. Loleatta är en av de få som hörs igenom dimman i dansmusiken 30 år efter att hon började.

Hon började sjunga i sin mammas kör i den lokala kyrkan och som tonåring blev hon uppmärksammad av gospellegenden Albertina Walker, som tog henne under sina vingar när Loleatta fick gå med i The Caravans.

Med låten "Cry to me" fick hon 1975 en mindre soulhit och landade på en tioendeplats på R&B-listan.
Efter det tog det mer dicsoaktiga över och hon fick en hel del mindre hits med "Runaway", "Dreaming", "Love sensation", "All about the paper" och "Relight my fire" som hon spelade in tillsammans med Dan Hartman. Totalt hade hon 18 singlar på danslistan varav fyra stycken blev förstaplaceringar.

Hon sjöng i Black Box stora hit "Ride on time", men de gav henne inget erkännande för sin sånginsats vare sig på skivan eller rent ekonomiskt.
Loleatta stämde då gruppen och fick rätt i sin sak. Det är tyvärr väldigt få som har gett henne någon ersättning för alla de gånger som hon har medverkat på någon annans låtar. Hon har helt enkelt blivit fulsamplad alldeles för många gånger.




Hon avled förra året på grund av sina hjärtproblem. Discons största röst tystnade i denna stund.
Det sägs att hon är en världens mest samplade artister.

Loleatta Holloway – Catch Me On The Rebound

Terry Callier - Lean on me

Världens bästa Terry!

Här kommer en av mina absolut största favoriter.
Jag har haft förmånen att få se och höra  Terry Callier live ett par gånger och båda gångerna har varit helt magiska. Denna milda och fredliga man med texter som biter sig fast. Fantastiskt!

Terrence O. Callier föddes i Chicago och växte upp tillsammans med Curtis Mayfield, Jerry Butler och Major Lance. Rätt bra kompisgäng kan man säga. Han började sjunga i en doo-wop-grupp i tonåren och skrev en hel del låtar. När han började på college började han även uppträda på folk- och jazzklubbar.
Han första skivinspelning gjorde han 1963.

Han skrev några mindre hits åt andra artister, och åt The Dells skrev han "The love we had stays on our mind" som kom upp till en åttondeplats på R&B-listan.
Under början av 70-talet spelade han in ett gäng skivor som var väldigt uppskattade av kritikerna, men de sålde väldigt dåligt.

Han fick inget vidare geonmbrott och 1983 slutade han med muskken för att börja jobba som lärare i datorprogrammering på Chicagos universitet istället. Det största skälet till att han slutade med musiken var nog att han fick vårdnaden om sin dotter, och var tvungen att ha en fast inkomst samt att resandet på tunéer inte var det bästa för att ha familj. Han rörde inte sin gitarr på flera år.

I början av 90-talet blev han återigen i ropet då han återupptäcktes av Dj:n Gilles Peterson och Russ Dewbury. Hans låtar började spelas på dansgolven igen, samma låtar som var populära på northen soul-scenen på 70-talet.
Terry Åkte på en turné till Europa under sina lov och semestrar från sitt vanliga jobb.

Han gav ut Albumet "Timepeace" 1998 och fick "United Nations Award". Terry åkte till New York och hämtade sitt pris. När han kom tillbaka hade hans kollegor fått reda på hans dubbelliv med musiken, och han fick fyra timmar på sig att rensa sitt skrivbord. Ledningen på skolan tyckte att det skulle bli för svårt att undervisa sina elever, eftersom de skulle bli distraherade av att ha en musikalisk stjärna som lärare.
Han säger själv att om han inte fått sparken från jobbet på universitetet hade han aldrig satsat på musiken igen. Terry var inte bitter över att ha fått gå från sin jobb, utan mer glad över möjligheten att igen få jobba med sin musik på heltid.

Det finns tyvärr inget videoklipp på den här låten, ni får klara er med Spotify.


http://open.spotify.com/track/5X1DUgrL73sJo0g3pGAv9S

David Ruffin - Mountain of memories

Världens bästa Ruffin gör det igen!
Ja, det var nog dags för en av de bästa sångarna att få visa upp en liten pärla igen.
Kan ni tänka er att den här inspelningen låg inspelad men outgiven i ungefär 33 år.
Det är ju en skam!

Men nu lyssnar vi istället för att sura.

http://open.spotify.com/track/019jG55yqu4s84YecruXbt

Rance Allen Group - Let This Music Get Down In Your Soul - Long Version

Världens bästa break!
Lite mer av en go gäng som man säger i vissa delar av Sveriges land.
Rance Allen går in på discosvängen, och oj vad det svänger.

Tillsammans med brorsan Tom på trummor och en annan bror vid namn Steve på bas ger de järnet, samtidigt som de backas upp av Stax rytmsektion. Sväng? Ja!
Allt detta samtidigt som Rance själv hoppar mellan oktaverna med sin falsett och jammar på sin gura.

Njut av den sköna långa versionen och det underbara breaket!

http://open.spotify.com/track/2mQS8qFI6aSbp2arnSYT5H

Elsie Mae - Do you really want to rescue me, Part 1

Världens bästa Elsie!

Här har vi en go bit till, av en så gott som okänd artist.
Den härliga Elsie Mae (som också gick under namnet T.V Mama) sjöng med James Browns R&B-cirkus ett tag, men redan innan detta var hon rätt känd lokalt där hon med sin 150-kilokropp dansade som få andra klarade av, exemeplvis kunde hon snurra runt med sin gigantiska bakdel i en cikel, det ni!

Det är ungefär allt som är känt om henne, samt att hon gav ut några singlar varav en var en mindre hit tidigare i hennes karriär.
Men oj vad hon kan sjunga!


Vad hon gör nu har jag ingen aning om.
Elsie Mae – Do You Really Want To Rescue Me, Part 1