Lee Moses - Reach out I'll be there

Världens bästa Moses!

Nu idag, på sommarens sista dag, tar vi en fram en riktig pärla!
Här har vi en go gubbe som de flesta tyvärr aldrig har fått lyssna på. Kanske är en av orsakerna att han endast spelade in ett album och en handfull singlar som inte blev några större framgångar.

Lee föddes i Atlanta 1941 och spelade på 50-talet ett antal år på den lokala klubbscenen innan han flyttade till New York. Där började han jobba som studiomusiker med Johnny Brantley.
Han var en uppskattad sessiongitarrist och spelade bland annat tillsammans med Jimi Hendrix innan den då unge gitarrhjälten slog igenom.

Det allra bästa med den här inspelningen är att det känns som de bara jammar i studion (det är inte helt omöjligt att de bara gjorde det) och råkade ha igång bandspelaren. Det är oploerat, rått, lite smutsigt men helt underbart. Han gitarrsolo i den andra halvan av låten har lite skavanker, men det gör det hela så mycket bättre. Lee liksom vill få ut så mycket av gitarren att fingrarna snubblar på strängarna.

Han var mest känd  för sitt smutsiga och råa gitarrljud, men även för sin sköna soulröst.
Lyssna på det här, gillar du det inte har du tyvärr dålig musiksmak. Det är magiskt!


Han flyttade senare hem till Atlanta igen och fortsatte spela på klubbar där. 1997 avled han efter att ha försvunnit från musikscenen några år tidigare.

Lee Moses – Reach Out, I'll Be There

Four Tops - Reach out, I'll be there

Världens bästa Kvartett!

Four Tops, de gamla skojarna!
I över fyra decennier sjöng gruppen med samma besättning som när de startade, från 1953 till 1997. Det måste vara ett rekord av något slag. Vad för rekord vet jag inte, men något rekord måste det vara.

De var en av Motowns största grupper och var väldigt popinriktade med härliga melodier.

Gruppen bildades redan 1953, fast då med namnet The Four Aims. Men tre år senare bytte de till namnet de slog igenom med. Levi Subbs, som var kusin till Jackie Wilson, bildade tillsammans med Abdul "Duke" Fakir, Renaldo "Obie" Benson och Lawrence Payton gruppen när de gick i high school. Första gången de uppträdde ihop var på en födelsedagsfest och det gick så bra att de beslutade att fortsätta sjunga ihop.

De försökte få till en hit i hela sju år på ett gäng olika skivbolag men lyckades inte. 1963 fick Berry Gordon Jr över gruppen till Motown och de började sjunga in jazzstandards till en underlabel. De jobbade även med att sjunga bakgrundskörer till de andra då mer framgångsrika grupperna på Motown, som till exempel The Supremes, Martha Reeves & The Vandellas.

Motown låtskrivartrio Holland-Dozier-Holland hade 1964 skapat ett helt instrumental låt, som de inte visste vad de skulle göra med. De gjorde den lite mer popig och gav den till Four Tops. H-D-H hade nu en text på den och den hette "Baby I need your loving" Den kom ändå upp till plats 11 på poplistan och Four Tops började stiga i värde hos Motown.

Året efter slog de till med en förstaplats med den stora hiten "I can't help myself (Sugar pie, honey bunch). De spelade in flera framgångsrika låtar som kom på top tio.

1966 släppte de sin största hit och den låt som skulle komma att bli deras signaturmelodi, "Reach out, I'll be there".
Och det är väl klart att det är den låten vi ska lyssna på idag.
H-D-H skrev låten väldigt högt, i tenorläge för Levi Stubbs, som egentligen var barriton. Detta för att det skulle bli en mer vädjande gospelkänsla över sången.



Sen måste ni ju se och höra denna snabba versionen.
Helt underbar!



1988 Skulle de flyga hem från sin Europaturné med försov sig efter att ha suttit för länge natten innan med en skivinspelning. Tur var kanske det, för den flighten, Pan Am 103 störtade i Lockerbie efter en terroristattack.

Efter 1997, då Lawrence Payton avled, har en hel del personer i gruppen bytts ut, och idag finns bara en orginalmedlem kvar, Abdul Fakir. Gruppen turnerar fortfarande ihop och var i Sverige bara för ett par år sedan, då de bland annat uppträdde i Lisebergshallen i Göteborg.

Four Tops – Reach Out, I'll Be There