Här kommer en av mina absolut största favoriter.
Jag har haft förmånen att få se och höra Terry Callier live ett par gånger och båda gångerna har varit helt magiska. Denna milda och fredliga man med texter som biter sig fast. Fantastiskt!
Terrence O. Callier föddes i Chicago och växte upp tillsammans med Curtis Mayfield, Jerry Butler och Major Lance. Rätt bra kompisgäng kan man säga. Han började sjunga i en doo-wop-grupp i tonåren och skrev en hel del låtar. När han började på college började han även uppträda på folk- och jazzklubbar.
Han första skivinspelning gjorde han 1963.
Han skrev några mindre hits åt andra artister, och åt The Dells skrev han "The love we had stays on our mind" som kom upp till en åttondeplats på R&B-listan.
Under början av 70-talet spelade han in ett gäng skivor som var väldigt uppskattade av kritikerna, men de sålde väldigt dåligt.
Han fick inget vidare geonmbrott och 1983 slutade han med muskken för att börja jobba som lärare i datorprogrammering på Chicagos universitet istället. Det största skälet till att han slutade med musiken var nog att han fick vårdnaden om sin dotter, och var tvungen att ha en fast inkomst samt att resandet på tunéer inte var det bästa för att ha familj. Han rörde inte sin gitarr på flera år.
I början av 90-talet blev han återigen i ropet då han återupptäcktes av Dj:n Gilles Peterson och Russ Dewbury. Hans låtar började spelas på dansgolven igen, samma låtar som var populära på northen soul-scenen på 70-talet.
Terry Åkte på en turné till Europa under sina lov och semestrar från sitt vanliga jobb.
Han gav ut Albumet "Timepeace" 1998 och fick "United Nations Award". Terry åkte till New York och hämtade sitt pris. När han kom tillbaka hade hans kollegor fått reda på hans dubbelliv med musiken, och han fick fyra timmar på sig att rensa sitt skrivbord. Ledningen på skolan tyckte att det skulle bli för svårt att undervisa sina elever, eftersom de skulle bli distraherade av att ha en musikalisk stjärna som lärare.
Han säger själv att om han inte fått sparken från jobbet på universitetet hade han aldrig satsat på musiken igen. Terry var inte bitter över att ha fått gå från sin jobb, utan mer glad över möjligheten att igen få jobba med sin musik på heltid.
Det finns tyvärr inget videoklipp på den här låten, ni får klara er med Spotify.
http://open.spotify.com/track/5X1DUgrL73sJo0g3pGAv9S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar