Double Exposure - Everyman

Världens bästa disco!

Gruppen Double Exposure bildades i Philadelphia  av James Williams, Joseph Harris, Charles Whittington och Leonard 'Butch' Davis med de fanns egentligen redan tidigare, som "United Image", som startade redan på 60-talet. Under det tidigare namnet spelade de in ett par singlar för Stax.

De blev genom sin kompis producenten och musikern Norman Harris introducerade till Salsoul som de kom att ge ut tre album för, vilka Harris producerade alla.

Grabbarna hade sjungit ihop ända sedan high school-tiden och hållit ihop i alla år.

De var jobbade väldigt hårt innan de slog igenom, ibland upp till fyra shower per dag!
Ibland fick de betalt, ibland blev det hotade till livet av klubbägarna när de begärde pengar för sina spelningar. 

I december 1975 började de spela in sitt första album, det otroligt populära "Ten percent", som kom ut 1976.

På skivan var det fullt med sjukt svängiga discolåtar, varav flera blev hits. Titelspåret blev mycket populär på klubbarna, samma sak för "My love is free" och "Everyman". Den senare, och även dagens låt var rätt kontroversiell bland de mer liberala delarna i samhället under 70-talet, eftersom det är en stark individualistisk text om att man ska klara sig själv och inte begära hjälp av någon annan. I en rad i låten frågar en tiggare om en allmosa men avisas bryskt.

Låten "Ten percent" i Walter Gibbons tiominuters-remix var först tänkt bara för djs, men de började släppa den även publikt eftersom den blev så populär. Den har länge ryktats om att det var den första 12 som släpptes, men det stämmer inte. Dock var det den som först blev populär och gick hem kommersiellt.

Efter de tre albumen försvann de från rampljuset. Joseph gick tillbaka till sitt gamla jobb som elektriker, Butch startade en framgångsrik rörmokarfirma, Charles började jobba som maskinist men pluggade senare medicin och James hittade en annan grupp att sjunga i eftersom The Trammps förstesångare hade slutat i gruppen.

1981 gav de ut en singel "Yes i'm in love with you" som inte gjorde så stort genomslag.

Det ryktas att de håller på att spela in en ny skiva nu.

Double Exposure – Everyman
Double Exposure – Everyman (Has To Carry His Own Weight) - Joe Clausell 12" Disco Version

Loleatta Holloway - Catch me on the rebound

Världens bästa disco?

Idag ska vi lyssna på världens bästa discosångerska. Punkt.
Loleatta Holloway föddes 1946 och började i sin ungdom att sjunga gospel.
det blev senare mer soul och efter det gick hon 1976 till skivbolaget Salsoul och slog ignom stort med sina discodängor. Hon har en röst som känns. Det är inget mesande här, utan full spätta, även om det är en ballad det handlar om. Loleatta är en av de få som hörs igenom dimman i dansmusiken 30 år efter att hon började.

Hon började sjunga i sin mammas kör i den lokala kyrkan och som tonåring blev hon uppmärksammad av gospellegenden Albertina Walker, som tog henne under sina vingar när Loleatta fick gå med i The Caravans.

Med låten "Cry to me" fick hon 1975 en mindre soulhit och landade på en tioendeplats på R&B-listan.
Efter det tog det mer dicsoaktiga över och hon fick en hel del mindre hits med "Runaway", "Dreaming", "Love sensation", "All about the paper" och "Relight my fire" som hon spelade in tillsammans med Dan Hartman. Totalt hade hon 18 singlar på danslistan varav fyra stycken blev förstaplaceringar.

Hon sjöng i Black Box stora hit "Ride on time", men de gav henne inget erkännande för sin sånginsats vare sig på skivan eller rent ekonomiskt.
Loleatta stämde då gruppen och fick rätt i sin sak. Det är tyvärr väldigt få som har gett henne någon ersättning för alla de gånger som hon har medverkat på någon annans låtar. Hon har helt enkelt blivit fulsamplad alldeles för många gånger.




Hon avled förra året på grund av sina hjärtproblem. Discons största röst tystnade i denna stund.
Det sägs att hon är en världens mest samplade artister.

Loleatta Holloway – Catch Me On The Rebound