R.I.P. Bobby Bland

Världens bästa Bobby har gått ur tiden.

Robert Calvin "Bobby" Bland avled igår i sitt hem efter en tids sjukdom.

Han föddes 1930 i Tennessee och flytatde senare tillsammans med sin mor till Memphis där han började sjunga med lokala gospelgrupper.

Han började göra sig hörd på 50-talet i gruppen The Beale Streeters som också innehöll B.B. King och Johnny Ace, men hans begynnande karriär avbröts när han tvingades göra militärtjänst.

Han återvände till Memphis 1954 och 1956 började han turnera med Junior Parker.
Man kan säga att Bobby tog den svåraste vägen för att bli en av de stora inom bluesen. Han sjöng. Hans stora beundrarskara bestod mångt och mycket av kvinnliga fans.

Bobbys första stora nationella hit var "Farther up the road" 1957 som skrevs av  Joe Medwick.

På 60-talets drabbades Bobby Bland av en depression och började dricka allt mer.

Han slutade dricka 1971 och gjorde en omstart av sin karriär då hans skivbolag, Duke Records, såldes till ABC Record Group.
Detta ledde till att han fick tillgång till större promotion för sina skivsläpp. Nägra av hans största succéer kommer från strax efter denna tiden.

"This time I'm gone for good", slog till 1973  och med den singeln gjorde han återtåget in till listframgångar han inte haft sedan 1964. Lyssna på spotify-klippet nedan och hör hur fint han väver in andra låtar med sina mjuka stämma.



Bobby Bland – This Time I'm Gone For Good

1974 släppte han "Ain't no love in the heart of the city" som blev en top tio-hit på R'n'B-listan. Många nadra har gjort covers och samplat denna, exempelvis Whitesnake och Jay-Z.
På Bobby ursprungliga version är det även här hans otroliga röst som bär fram låten samtidigt som han kompas väldigt försiktigt av bandet.




Bobby Bland – Ain't No Love In The Heart Of The City

Samma år gjorde Van Morrison, som var ett stort fan av Bobby, en cover på hans "Ain't nothing you can do" som Van spelade in på sitt album "It's too late to stop now". Bobby har även varit gästartist på många konserter med Van.

På 80-talet började han spela in låtar på Malaco och samarbetade en hel del med sina gamle polare B.B. King.

Här har ni ett gött klipp där de två lirar ihop på Soul Train.



Vila i frid Bobby Blue!

O'Donel Levy - Bad, bad Simba

Världens bästa O'Donel!

Här har vi en grymt skön lirare, O'Donel Levy, som smeker sin funkiga jazzsoulgitarr ömt.

O'Donel växte upp i södra Baltimore och började tidigt lira jazz på sin gitarr.

Han har tyvärr itne fått så stort genomslag trots att han spelat med de allra största, exempelvis Jimmy McGriff, Miles Davis, Dizzy Gillespie.
O'Donel skrev också en hel del låtar, exempelvis för Luther Vandross och Herbie Mann.

Enligt rykten var han en komiker av rang och kunde dräpa publiken med skämt av Richard Pryors kaliber.
Ett av hans stående områden var att skämta om sitt namn och hudfärg.

Han bodde ett tag i Singapore och spelade på lokala jazzklubbar där under en tid.

Låten idag är sjukt svängig och det är Steve Gadd som lirar sina tajta trummor.



År 2006 sedan drabbades han av en stroke som han nu håller på att återhämta sig från.


O'Donel Levy – Bad, Bad Simba

Dan Greer - You're slipping away

Världens bästa countrysoul!

Det är väl änna gött med en lite ledsen countrysoulsång nu när sommaren står i full blom!

Vi återkommer till den lille godbiten Dan Greer och hans lite nasala stämma.
Hur ska det gå för honom med damerna?

Dan Greer – You're Slipping Away

R I P Darondo

R.I.P. Darondo!

En av soulen och funkens mer okända röster har tystnat.

Den mytomspunne Darondo, eller William Daron Pulliam som han egentligen heter, dog igår efter en tids sjukdom.
Egentligen är hans röst nog inte så okänd, han misstogs ofta för att vara Al Green, så väldigt många har nog hört hans "Didn't I" och antagit att det varit Al som sjöng.

Jag har tidigare skrivit om honom här, hur hans mystiska uppträdande och entré som förband till James Brown gav honom en massa rykten om att jobba som hallick vid sidan av.
Han sa att han var vaktmästare på ett sjukhus, men köpte en Rolls Royce inredd med bar, kom i minkpäls och diamantringar till konserten.
Darondo måste haft rätt  bra lön som vaktmästare.

Vila i frid Darondo!








Darondo – Didn't I

The Park – Burnin' Up (feat. Darondo) - Extended Version

Norman Connors - Take it to the Limit

Världens bästa Norman?

Den gamle jazztrummisen Norman Connors föddes i Philadelphia 1947 och började redan som ung att sätta sig bakom trumsetet. Det var rätt snabbt som han fattades att jazzen var något för honom.

Han fick en gång i tonåren spela istället för Elvin Jones som då lirade med John Coltrane under ett uppträdande i skolan och sedan dess var han fast. När han var runt femton började han smita in på jazzklubbar tillsammans med sina kompisar .

Som trettonåring  fick han träffa sin första idol, Miles Davis, och Norman började visa sin beundran och aktning för honom genom att klä sig precis som honom.

På universitet började han spela ännu mer, nu tillsammans med Jack McDuff bland annat.

När Norman var tjugo år gammal var han med på sin första skivinspelning tillsammans med Archie Shepp. Efter det spelade han med Pharaoh Sanders ett gäng år och 1972 släppte han sitt första album som bandledare.

Han spelade med Carlos Garnett, Herbie Hancock, Gary Bartz och Dee Dee Bridgewater.

När han 1970 signades för Buddha Records bytte han från mer jazziga tongångar till R&B. Flera av hans plattor har kända sånginsatser, såsom Phyllis Hyman, Michael Henderson och Jean Carn

Runt 1980 började Norman närma sig discon allt mer, och albumet ”Take it to the limit” blev en smärrre hit med singel med samma namn som albumet. Det är Adaritha som sjunger på låten.

2009 släppte han sitt senaste album, ”Starpower” som togs emot väl i kritikerkretsar. Det innehåller en mängd inhopp av diverse musikaliska storheter.

Norman Connors - Take it to the limit

Storgatans dag i Göteborg!

Mahognygaraget!

Här spelar jag i morgon soul, på Svea rikes nationaldag!

13:30 till 15:00 spelar jag världens bästa låtar på Storgatan 22.

Kom!

https://www.facebook.com/StorgatansDag

Världens bästa repris! Etta James - I'd rather go blind

Världens bästa repris!

Fick syn på denna otroligt bra live-versionen av Ettas stora hit "I'd rather go blind".
Skön ung snubbe på gitarr med ett gött gitarrljud, en gubbe i publiken som sjunger till Etta och inte minst, Etta själv.
Hon sjunger ibland utan mick och ändå fyller hon lokalen med sin otroliga röst!

Det är mumma det!



Etta James – I'd Rather Go Blind - live