Gimmicks grundades av Leif Carlqvist 1968 och de började att göra svenska tolkningar av brasiliansk musik, främst Sergio Mendes & Brazil 66. Deras svenska version av "Latin groove" gjorde att de snabbt blev kända i utlandet och började spela in skivor på engelska.
1969/70 tog de en avstickare med mer progressiv jazz, pop och samba, innan de återvände tillbaka till svängig samba.
Nästa skiva, 1971, bekostades av lyxhotellet La Brisas i Mexico, under förutsättningen att hälften av låtarna skulle handla om just detta. Dessutom var Gimmicks husband under en längre period på olika lyxhotell i Mexico.
Dagens låt kommer från albumet "Simsalabim" från 1976.
Originallåten är "You can't hide love" som spelades in av Creative Fordc 1973 och skrev av Skip Scarborough. Originalet är verkligen bra, men mer åt soulfunk-hållet. (1976 gavs den också ut av Earth, Wind & Fire, i en mer slick och ballad-aktig version.)
Gimmicks version är en cover på Creative Forces version, som på svenska heter "Visst ä du kär", är mer åt latinhållet.
Diana Nunez och Anita Strandells "parsång" är väldigt bra och körandet föträffligt men bäst av allt är nog Kåre Ströms basspel. Det är nog bland det bästa jag hört!
Idag för 78 år sedan föddes Madeline Bell i Newark, New Jersey.
Efter att hennes föräldrar skilde sig så uppfostrades hon av sin mormor.
Mormodern försökte att få henne att lära sig spela piano, men det gick inte så bra.
Därefter försökte hon få henne att dansa och skickade henne till danslektioner.
Men mormodern tyckte det var lönlöst och sa att Madeline kommer inte bli någon ny Ginger Rogers eller Josephine Baker, så hennes danslektioner stoppades.
Lyckligtvis så visade det sig att Madeline hade en fantastisk pipa, och i femte klass började hon uppträda i skolshower och i kyrkan i olika gospelgrupper.
Madeline jobbade mycket som bakgrundssångerska till många artister, mest med Dusty Springfield men även med Donna Summers, Serge Gainbourg och på Rolling Stones låt "You Can't Always Get What You Want".
Men hon hade även en del mindre hits själv. Den första var en cover på Dee Dee Warwicks "I'm gonna make you love me", och senare även i gruppen Blue Mink där de fick en rätt så stor hit med "Melting pot".
Men dagens låt kommer från albumet "This is one girl" och är härligt latindoftande jazzig pärla.
Min personliga favorit med henne. Otroligt skönt brasilianskt sväng!
Genival Cassiano dos Santos föddes i Campina Grande i nordöstra Brasilien 1943 och flyttade med sin familj till Rio när han var 6 år gammal. Han jobbade i sin ungdom som murarassistent och det var hans pappa som lärde honom hans första ackord på mandolin och gitarr.
När Cassiano var 21 gick han med i gruppen "Bossa Trio" och senare i gruppen "os Diagonais" som han turnerade runt med i de större städerna i Brasilien, och blev ett mer välkänt namn.
Ett genombrott för honom var när han medverkade som både gitarrist och låtskrivare på Tim Maias första album, där två av hans låtar blev hits.
Då var det dags att gå solo, och 1971 släppte hans sitt debutalbum "Imagem e Som".
Totalt släppte han 4 album, men det ryktas om att det finns ett helt album som är outgivet, vilken skatt!
Tillsammans med några andra få (Tim Maia, Hyldon), räknas Cassiano som en brasiliansk soullegend, han var en av de första som tog in soulen i den brasilianska musiken.
Dagens låt kommer från skivan han släppte 1977, "Cuban Soul - 18 Kilates", alltså 18 karats guld.
Lite kul namn, det är inte 100% perfekt, bara 75%, kanske för att han inte filat ner alla kanter, så musiken ska kännas ännu mer organisk, men nog låter det perfekt i mina öron
En nästan 8 minuter lång soldränkt låt, som börjar med vågor som slår in mot stranden och fiskmåsar, men sen kommer en hypnotisk basslinga, skön falsettsång och underbara percussions.
Igår somnade Betty Wright in alldeles för tidigt, endast 66 år ung.
Ofta används order underskattad alldeles för frikostigt, men i detta fallet passar det väldigt bra in på Betty.
Hon är verkligen en underskattad sångerska som borde rönt mycket större framgångar.
Hon fick skivkontrakt som 12-åring, ja som tolvåring! Helt galet!
Första albumet släppte hon redan som 14-åring men det var först med "Clean up woman" som hon slog igenom, och då var hon ändå inte mer än 17 år.
När Betty var 14 hjälpte hon George och Gwen McCrea att få skivkontrakt,
Hon har producerat en massa album, skrivit låtar och varit bakgrundssångare på ett mycket stort antal album.
En fantastiskt sångerska, artist, låtskrivare och producent som gick bort i cancer alldeles för tidigt.
Här kommer några av mina favoritlåtar med henne.
Först Bettys egen version av soulklassikern "Open the door to your heart" med Darrell Banks.
Galet bra sväng och pumpande bas!
Sandra Cristina Frederico de Sá föddes 1955 i Rio de Janeiro och började redan som ung att följa med sin pappa på konserter då han var trummis. På 70-talet lärde hon sig att spela gitarr, började sjunga och komponera musik.
Uppmuntrad från sina föräldrar började hon uppträda på samba-skolor och på kort tid blev Sandra de Sá ansedd som drottningen av brasiliansk soul.
1980 var hon med i Brasiliens största TV-kanal som hade en musikfestival. Hon blev en av de tio finalisterna och fick nationell uppmärksamhet och ett genombrott med sin egna låt "Demônio colorido". Samma år spelade hon in sitt första album.
Två år senare släppte hon sitt album "Sandra Sá" som dagens låt är med på.
Och det är den fantastiska "Olhos Coloridos" som jag pratar om.
Den börjar med akustisk gitarr, sen kommer lite percussions in, lite gitarr, lite trummor och lite elpiano. Sen börjar Sandra sjunga, men sin fantastiska röst!
Tempot ät lugnt, men ändå är det ett halt fantastiskt sväng!
Hennes röst, djupet, är fantastiskt!
En senare live-version, inspelad 21 år senare.
Fortfarande samma fantastiska röst!
Nu på fredag, den 24:e januari, spelar jag, Sven-Eric och Otto de allra finaste bitarna på Studio HPKSM.
Mellan 20-21 blir det lite lugnare grejer, sedan blir det konsert med fantastiska MANX, och efter konserten sätter vi igång gunget på dansgolvet med en salig blandning av det mesta av det bästa!
21:00 Konsert med MANX, biljetter köper ni Här!!!!!!
För några dagar sedan var det Margie Josephs fantastiska version av låten som vi hörde, och nu är det dags för originalet, från originalen!
The Originals har kallats motowns bäst bevarade hemlighet. Kanske för att de körade för Stevie Wonder, David Ruffin, Marvin Gaye, Edwin Starr och antagligen de flesta artister från Motown under den andra halvan av 60-talet men aldrig fick något erkännande för det, de var ju inventarier på Motown.
Originalmedlemmarna i The Originals var baryton Freddie Gorman, tenor/falsett Walter Asbury Gaines, och tenorerna Craftman Plato Spencer och Henry "Hank" Dixon (och väldigt kortvarigt Joe Stubbs).
Som en av medlemmarna i Holland–Dozier–Gorman låtskrivar/producentteam (detta var före Holland–Dozier–Holland), var Freddie Gorman (som jobbade som brevbärare) en av de som var med och skrev Motowns firsta nummer 1 pop-hit "Please Mr. Postman", inspelad av The Marvelettes.
Gruppen spelade in en massa material på Motown under 60-talet men endast en låt släpptes som singel innan 1969, det var "Goodnight Irene" som släpptes 1966. den kom tyvärr aldrig upp på någon lista.
1969 däremot släpptes "Baby I'm for real"som Marvin Gaye skrev tillsammans med sin fru Anna Gordy Gaye och den blev en listetta! Det är Marvin som spelas trummor på den inspelningen.
1969 och 1970 hade The Originals sin storhetstid och sålde ett par miljoner skivor. Men sedan minskade framgången och de gav ut album fram till 1981 då de splittrades.
Nu är det väl ändå dags att höra i mitt tycke, deras allra bästa låt: Don't turn the lights off, från 1975.
De sjunger helt fantastiskt!!!
Missa inte vilken mäktig mustasch Freddie Gorman har!!
Det är dags för den fantastiska Margaret Marie Joseph igen, denna gång med en melankolisk låt från 1976 med lite latingung, skriven av världens mesta hitmakare Lamont Dozier!
"Don't turn the lights off" är med på albumet "hear the words, feel the feeling", som av en del räknas som en av hennes svagare plattor, men oj vilka låtar det finns på denna skiva!
Originalet spelades ordvitslustigt in av The Originals 1975, i en liten annorlunda version än dagens låt med Margie.
