Världens bästa Esther!
Esther Mae Washington föddes i Texas, och slog igenom redan som tonåring när hon fjorton år gammal började turnera med Johhny Otis och fick in två förstaplatser på R&B-listan. Den första av dom var "Double crossing blues", och hennes debutsingel. Rätt kaxigt att dra dit en förstaplats bara sådär. Det året hade hon fantastiska 7 låtar på top tio. Helt galet!
Dock kallades hon för Little Esther eftersom hon var så ung.
Efter lite bråk med olika skivbolag hamnade hon på Savoy i slutet av 50-talet.
Bandet hon spelade med splittrades och hon försvann långt ner i ett heroinberoende som kom att påverka henne under många år.
Hon flyttade hem till sin pappa och det var först på 60-talet som hon återupptog sin musikaliska bana.
Kenny Rodgers hörde en sliten Esther sjunga på en nattklubb i Houston och fick henne att träffa hans bror Lelan som fick Esther att skriva på för Lenox och fick en stor hit med "Release me", och hon släppte ett album 1693 med sin hit, och andra fina bitar. Senare samma år giv Lenox i konken och Esther skrev på för Atlantic.
Hon var då för gammal för att kalla sig Little Esther, så hon bytte namn till Esther Phillips, efter att ha fastnat för namnet efter att ha sett en Phillips bensinstation i närheten. Så väljer en del sina efternamn.
1966 spelade hon in en låt som svar på Percys Sledge "When a man loves a woman", som i svarsversionen hette "When a woman loves a man". Versionerna är rätt snarlika med lite mesig orgel i bakgrunden och ett väldigt platt trumkomp. Hon har bara "vänt" på texten.
Samma år fick hon rätt mycket problem med sitt heroinmissbruk och åkte in på rehab igen under en rätt lång tid.
1972 skrev hon kontrakt med ett nytt bolag, denna gången Kudu.
Där fick hon en stor hit med Gil Scott-Herons "Home is where the hatred is", som hon sjöng med inlevelse som få, eftersom den verkligen handlade om hennes eget missbruk.
Samma år var hon nominerad till en Grammy för albumet "From a whisper to a scream", emn förlorade den till Aretha Franklin. Arehta tyckte inte hon var värd den och direkt efter prisceremonin gav hon den till Esther.
Men nu en liten pärla, "Just say goodbye".
Esther dog 1984 i njur- och leversvikt, efter åratal av hårt leverne, främst på grund av hennes tunga drogmissbruk.
Esther Phillips – Just Say Goodbye
Och det kommer med en bonus!
Esther Phillips with The Dixie Flyers – Crazy Love
Den gamla Van Morrison-dängan i ny(gammal) skrud.
